Tidskriften Mana 1(2017) Ljud; Sara Nilsson Mohammadi, Zlatana Knezevic, Florencia Fernández, Nathan Hamelberg, Aftab Soltani, Jasmin Nur Ismail, Ragia Abdullahi, Elina Pahnke, Houman Sebghati, Rûnbîr Serkepkanî, Parvin Ardalan, Tobias Hübinette, Diana Bogelund, Föreningen Tidskriften Mana,; 2017

Tidskriften Mana 1(2017) Ljud

av Sara Nilsson Mohammadi, Zlatana Knezevic, Florencia Fernández, Nathan Hamelberg, Aftab Soltani
m.fl.
Hur kan vi förstå ljud ur ett antirasistiskt perspektiv? Vad gör ljud med en och hur används ljud som maktstrategi? Går det att höra ”ras” på samma sätt som folk tror sig se ”ras”?
Tobias Hübinette tar läsaren till den västerländska musikens och filmens ljudvärld och beskriver rasstereotyper som ”hörs” som stigmatiserande utrop och läten. Ljud används även i syfte att tortera och tysta ner som Rûnbîr Serkepkanî ger exempel på i sin essä om flygrädernas och krigets ljud. Elina Pahnkes kritiska bidrag till temat problematiserar de högfrekventa pipande ”knarkskrämmorna” i Tensta och Husby som begränsar de ungas tillträde till det offentliga rummet. Florencia Fernándezs beskrivning av situationen för migranterna i Argentina, vars demonstrationer numera anses störa den allmänna ordningen, utgör ännu ett exempel på inskränkt tillträde till det offentliga. Vad för slags protester blir möjliga i sådana situationer? Parvin Ardalan reflekterar över dessa frågor och tystnadens potential som strategi i två skilda motståndskamper där också begränsningar av protester råder.
Numret behandlar även den antirasistiska kampens högljudda protester, så som rörelsen ”Rätten till våra kroppar” som kämpar för muslimska kvinnors rätt till arbete, och Sara Ahmeds feministiska ”snap” som bryter av i ljudrummet. I ”Antirasismens soundtrack” går det att läsa hur artisterna Moor Mother, Sofia Jannok, Zako och bandet Feministas Acidas använder sig av musik och ljud som verktyg mot rasismen. Numret uppmanar läsaren att “lyssna” på maktkamperna om ljud men även att låta sig inspireras av ljud som antirasistisk strategi.
Utanför temat kan du i detta nummer läsa om Houman Sebghatis livslinje genom ett rasistiskt Sverige; Sara Nilsson Mohammadis reflektioner på procentuell tillskrivning av etnicitet på barn; Nathan Hamelbergs essä om platsens betydelse utifrån Yaa Gyasis släktkrönika ”Vända hem” och Jamaica Kincaids ”En liten plats”; och vi hedrar antirasisten Rosa Taikon.
Hur kan vi förstå ljud ur ett antirasistiskt perspektiv? Vad gör ljud med en och hur används ljud som maktstrategi? Går det att höra ”ras” på samma sätt som folk tror sig se ”ras”?
Tobias Hübinette tar läsaren till den västerländska musikens och filmens ljudvärld och beskriver rasstereotyper som ”hörs” som stigmatiserande utrop och läten. Ljud används även i syfte att tortera och tysta ner som Rûnbîr Serkepkanî ger exempel på i sin essä om flygrädernas och krigets ljud. Elina Pahnkes kritiska bidrag till temat problematiserar de högfrekventa pipande ”knarkskrämmorna” i Tensta och Husby som begränsar de ungas tillträde till det offentliga rummet. Florencia Fernándezs beskrivning av situationen för migranterna i Argentina, vars demonstrationer numera anses störa den allmänna ordningen, utgör ännu ett exempel på inskränkt tillträde till det offentliga. Vad för slags protester blir möjliga i sådana situationer? Parvin Ardalan reflekterar över dessa frågor och tystnadens potential som strategi i två skilda motståndskamper där också begränsningar av protester råder.
Numret behandlar även den antirasistiska kampens högljudda protester, så som rörelsen ”Rätten till våra kroppar” som kämpar för muslimska kvinnors rätt till arbete, och Sara Ahmeds feministiska ”snap” som bryter av i ljudrummet. I ”Antirasismens soundtrack” går det att läsa hur artisterna Moor Mother, Sofia Jannok, Zako och bandet Feministas Acidas använder sig av musik och ljud som verktyg mot rasismen. Numret uppmanar läsaren att “lyssna” på maktkamperna om ljud men även att låta sig inspireras av ljud som antirasistisk strategi.
Utanför temat kan du i detta nummer läsa om Houman Sebghatis livslinje genom ett rasistiskt Sverige; Sara Nilsson Mohammadis reflektioner på procentuell tillskrivning av etnicitet på barn; Nathan Hamelbergs essä om platsens betydelse utifrån Yaa Gyasis släktkrönika ”Vända hem” och Jamaica Kincaids ”En liten plats”; och vi hedrar antirasisten Rosa Taikon.
Utgiven: 2017
ISBN: 9789198346428
Förlag: Föreningen tidskriften Mana
Format: Broschyr
Språk: Svenska
Sidor: 48 st
Hur kan vi förstå ljud ur ett antirasistiskt perspektiv? Vad gör ljud med en och hur används ljud som maktstrategi? Går det att höra ”ras” på samma sätt som folk tror sig se ”ras”?
Tobias Hübinette tar läsaren till den västerländska musikens och filmens ljudvärld och beskriver rasstereotyper som ”hörs” som stigmatiserande utrop och läten. Ljud används även i syfte att tortera och tysta ner som Rûnbîr Serkepkanî ger exempel på i sin essä om flygrädernas och krigets ljud. Elina Pahnkes kritiska bidrag till temat problematiserar de högfrekventa pipande ”knarkskrämmorna” i Tensta och Husby som begränsar de ungas tillträde till det offentliga rummet. Florencia Fernándezs beskrivning av situationen för migranterna i Argentina, vars demonstrationer numera anses störa den allmänna ordningen, utgör ännu ett exempel på inskränkt tillträde till det offentliga. Vad för slags protester blir möjliga i sådana situationer? Parvin Ardalan reflekterar över dessa frågor och tystnadens potential som strategi i två skilda motståndskamper där också begränsningar av protester råder.
Numret behandlar även den antirasistiska kampens högljudda protester, så som rörelsen ”Rätten till våra kroppar” som kämpar för muslimska kvinnors rätt till arbete, och Sara Ahmeds feministiska ”snap” som bryter av i ljudrummet. I ”Antirasismens soundtrack” går det att läsa hur artisterna Moor Mother, Sofia Jannok, Zako och bandet Feministas Acidas använder sig av musik och ljud som verktyg mot rasismen. Numret uppmanar läsaren att “lyssna” på maktkamperna om ljud men även att låta sig inspireras av ljud som antirasistisk strategi.
Utanför temat kan du i detta nummer läsa om Houman Sebghatis livslinje genom ett rasistiskt Sverige; Sara Nilsson Mohammadis reflektioner på procentuell tillskrivning av etnicitet på barn; Nathan Hamelbergs essä om platsens betydelse utifrån Yaa Gyasis släktkrönika ”Vända hem” och Jamaica Kincaids ”En liten plats”; och vi hedrar antirasisten Rosa Taikon.
Hur kan vi förstå ljud ur ett antirasistiskt perspektiv? Vad gör ljud med en och hur används ljud som maktstrategi? Går det att höra ”ras” på samma sätt som folk tror sig se ”ras”?
Tobias Hübinette tar läsaren till den västerländska musikens och filmens ljudvärld och beskriver rasstereotyper som ”hörs” som stigmatiserande utrop och läten. Ljud används även i syfte att tortera och tysta ner som Rûnbîr Serkepkanî ger exempel på i sin essä om flygrädernas och krigets ljud. Elina Pahnkes kritiska bidrag till temat problematiserar de högfrekventa pipande ”knarkskrämmorna” i Tensta och Husby som begränsar de ungas tillträde till det offentliga rummet. Florencia Fernándezs beskrivning av situationen för migranterna i Argentina, vars demonstrationer numera anses störa den allmänna ordningen, utgör ännu ett exempel på inskränkt tillträde till det offentliga. Vad för slags protester blir möjliga i sådana situationer? Parvin Ardalan reflekterar över dessa frågor och tystnadens potential som strategi i två skilda motståndskamper där också begränsningar av protester råder.
Numret behandlar även den antirasistiska kampens högljudda protester, så som rörelsen ”Rätten till våra kroppar” som kämpar för muslimska kvinnors rätt till arbete, och Sara Ahmeds feministiska ”snap” som bryter av i ljudrummet. I ”Antirasismens soundtrack” går det att läsa hur artisterna Moor Mother, Sofia Jannok, Zako och bandet Feministas Acidas använder sig av musik och ljud som verktyg mot rasismen. Numret uppmanar läsaren att “lyssna” på maktkamperna om ljud men även att låta sig inspireras av ljud som antirasistisk strategi.
Utanför temat kan du i detta nummer läsa om Houman Sebghatis livslinje genom ett rasistiskt Sverige; Sara Nilsson Mohammadis reflektioner på procentuell tillskrivning av etnicitet på barn; Nathan Hamelbergs essä om platsens betydelse utifrån Yaa Gyasis släktkrönika ”Vända hem” och Jamaica Kincaids ”En liten plats”; och vi hedrar antirasisten Rosa Taikon.
Begagnad bok (0 st)

Om Tidskriften Mana 1(2017) Ljud (2017)

I september 2017 släpptes boken Tidskriften Mana 1(2017) Ljud skriven av Sara Nilsson Mohammadi, Zlatana Knezevic, Florencia Fernández, Nathan Hamelberg, Aftab Soltani, Jasmin Nur Ismail, Ragia Abdullahi, Elina Pahnke, Houman Sebghati, Rûnbîr Serkepkanî, Parvin Ardalan, Tobias Hübinette, Diana Bogelund, Föreningen Tidskriften Mana, . Den är skriven på svenska och består av 48 sidor djupgående information om samhälle och politik. Förlaget bakom boken är Föreningen tidskriften Mana.

Köp boken Tidskriften Mana 1(2017) Ljud direkt från en annan student på Studentapan och spara pengar.

KurslitteraturSamhällskunskapÖvrig samhällskunskapTidskriften Mana 1(2017) Ljud
Bokens omdömen
Ingen har recenserat den här boken ännu.

Sälj vidare boken när du är klar

När du är klar med boken säljer du enkelt vidare och tjänar pengar på nolltid med Studentapan. Vi tar hand om allt det krångliga så att du får mer tid över till annat. På det sättet kan du tjäna tillbaka det mesta av kostnaden för boken.
Värdera & sälj böcker

Klimatsmart kurslitteratur

Bli en miljöhjälte under din studietid och ge dina gamla kursböcker ett nytt liv. Genom att återanvända dina kursböcker minskar du utsläppen av koldioxid (CO2) med hela 59%. För en psykologstudent skulle det innebära minskade CO2-utsläpp med cirka 240 kg under studietiden. En stor vinst för din plånbok och miljön. Det kallar vi klimatsmart kurslitteratur.

Liknande kurslitteratur

Begagnad bok (0 st)