Is

I den första av Ulf Erikssons nya noveller upplever en pojke den befriande känslan att nu börjar hans liv, och i den sista ser en medelålders man, efter sin fars död, tillbaka på sitt. De två skapar en hoppfullhetens och eftertänksamhetens ram kring dessa sekelslutsberättelser om kroppens och livets bräcklighet och vår oundvikliga ensamhet. Novellerna rör sig mellan förorten och innerstaden i ett välbekant Stockholm, med utflykter åt fantastikens och prosalyrikens håll. De skildrar människor som på olika vis är fångna, i tiden och i sina liv, i oöverskådliga strukturer, men också stunder av befrielse och uppbrott.