Normkritisk pedagogik - Perspektiv, utmaningar och möjligheter Upplaga 1
Normkritisk pedagogik är en term som har utvecklats i Sverige under 2000-talet. Dess rötter går tillbaka till kritisk pedagogik, queerteori och intersektionella perspektiv, och framkom ursprungligen i en utbildningsmiljö som ett svar på vad som sågs som en toleranspedagogisk riktning i inkluderings- och värdegrundsarbete i förskolor och skolor. Målet är att undersöka och ifrågasätta de normer och maktstrukturer som skapar skillnader genom olika synsätt och metoder, och hur de påverkar utbildningsinstitutioner och de som arbetar inom dem.
Termen har spridits och utvecklats på olika sätt, vilket har både fördelar och nackdelar. Genom att normkritiken har blivit mer allmänt accepterad, har arbetet med mänskliga rättigheter uppmärksammats och utvecklats på olika områden inom samhället. Men genom att normkritiken har blivit en del av den offentliga diskursen har dess kritiska innebörd urvattnats, vilket har lett till att det ibland ses som en ny norm – en uppmaning att "tänka rätt" utan att faktiskt ändra något på djupet.
I denna antologi diskuterar lärare, utbildare och forskare hur begreppet har utvecklats teoretiskt och hur det används i pedagogisk praxis. Vilka erfarenheter har gjorts av dem som har försökt att implementera normkritiska synsätt i sin undervisning och förändringsarbete genom åren? Texterna återvänder till kärnan av normkritisk pedagogik. Bidragsgivarna i denna samling reflekterar över ämnet på ett sätt som visar på komplexiteten, problematiseringen och det ständiga sökandet efter förbättring som präglar strävan att bli en normkritisk pedagog.
Boken riktar sig främst till studenter inom olika pedagogiska utbildningar, samt yrkesverksamma inom det pedagogiska området. Men den kan också vara av intresse för dem som generellt sett är intresserade av utbildning, lärandeprocesser och maktstrukturer.
Normkritisk pedagogik är en term som har utvecklats i Sverige under 2000-talet. Dess rötter går tillbaka till kritisk pedagogik, queerteori och intersektionella perspektiv, och framkom ursprungligen i en utbildningsmiljö som ett svar på vad som sågs som en toleranspedagogisk riktning i inkluderings- och värdegrundsarbete i förskolor och skolor. Målet är att undersöka och ifrågasätta de normer och maktstrukturer som skapar skillnader genom olika synsätt och metoder, och hur de påverkar utbildningsinstitutioner och de som arbetar inom dem.
Termen har spridits och utvecklats på olika sätt, vilket har både fördelar och nackdelar. Genom att normkritiken har blivit mer allmänt accepterad, har arbetet med mänskliga rättigheter uppmärksammats och utvecklats på olika områden inom samhället. Men genom att normkritiken har blivit en del av den offentliga diskursen har dess kritiska innebörd urvattnats, vilket har lett till att det ibland ses som en ny norm – en uppmaning att "tänka rätt" utan att faktiskt ändra något på djupet.
I denna antologi diskuterar lärare, utbildare och forskare hur begreppet har utvecklats teoretiskt och hur det används i pedagogisk praxis. Vilka erfarenheter har gjorts av dem som har försökt att implementera normkritiska synsätt i sin undervisning och förändringsarbete genom åren? Texterna återvänder till kärnan av normkritisk pedagogik. Bidragsgivarna i denna samling reflekterar över ämnet på ett sätt som visar på komplexiteten, problematiseringen och det ständiga sökandet efter förbättring som präglar strävan att bli en normkritisk pedagog.
Boken riktar sig främst till studenter inom olika pedagogiska utbildningar, samt yrkesverksamma inom det pedagogiska området. Men den kan också vara av intresse för dem som generellt sett är intresserade av utbildning, lärandeprocesser och maktstrukturer.