Jasminmannen (1965-67) är en av litteraturhistoriens största psykosskildringar. I klar och registrerande prosa skildrar Zürn djup depression och visionär galenskap, förvirrat kringflackande och vistelser på olika mentalsjukhus. Trots det distanserade språket blir resultatet en sjukdomsskildring som smyger sig på läsaren. Samma stil utmärker kortromanen Mörk vår (1967) som, också den med självbiografiska drag, skildrar ett barns uppvaknande till kärlek och sexualitet. Liksom i Jasminmannen är i Mörk vår det lustfyllda förknippat med det smärtsamma: sexualiteten har destruktiva drag. Kärleken är rutten och ska snart dö. Översättningarna av Jasminmannen och Mörk vår är gjorda av poeten Helena Eriksson, som tidigare har översatt Zürns anagramdikter i tidskriften OEI. Med Zürn delar hon, förutom fascinationen för anagramformen, också känslan för jasminen. Helena Eriksson är poet och debuterade 1990. Hennes senaste bok är Skäran (2001).
Åtkomstkoder och digitalt tilläggsmaterial garanteras inte med begagnade böcker