Till Moskva

JAG STÅR PÅ TRÖSKELN. DÄRUTANFÖR BRER ALLTSAMMANS UT SIG, LIVET, VÄRLDEN. Platsen är Moskva, tiden är det kalla kriget och tövädret. Staden är mötesplatsen, förvandlingsplatsen – men också en plats övervakad av osynliga, ögon. På tröskeln till detta främmande står Agnes, på väg att bli kvinna, på väg till ett språk. Hon står där på gränsen mellan tvång och frihet: »Kastad i tillvaron? Göra sitt Val? Kanske är det något helt annat som gäller, något behagligare – en fest som tätnar och glesnar, människor som kommer och går, för att senare återvända, eller också inte, man glömmer dem aldrig. Man fattar små beslut. Sådana som kan verka obetydliga men kanske inte är det? – Hej! bestämmer man sig för att säga till någon. Den andra bestämmer sig för att svara, någonting börjar...» EVA ADOLFSSON (1942-2010) skriver om flickkvinnan i Moskva på ett eget, sjungande språk, öppet för andras ord och röster.