Future Exhibitions No. 2

Future Exhibitions is a bilingual publication / Future Exhibitions är en tvåspråkig publikation Future Exhibitions No. 2 fortsätter sökandet efter framtida uttryck inom utställningsmediet. Besökaren är i fokus när vi rör vi oss vidare från det innehållsliga till det rumsliga. Vad är egentligen rumslighet? På vilket sätt kan besökarens helhetsupplevelse främjas genom arkitektur, scenografi och teknik? Vad har det för betydelse för utställningsproduktionens villkor? Rodney LaTourelle inleder med en guidad tur genom utställningsrum som stimulerar våra sinnen, där perception och fysiskt engagemang ger rummen identitet. Miljöer som väcker upptäckarkänslan och nyfikenheten och där ett golv täckt av vatten låter besökaren förstå konsekvenserna av klimatförändringen. När utställningen Deconstructivist Architecture visades på MoMA i New York under 80-talet, ingick Zaha Hadids byggnader som en del av den arkitektur som ifrågasatte modernismens rena former och rumssamband. Nu går Zaha Hadid Architects från utopi till verklighet. I museibyggnaden MAXXI i Rom flödar rummen. Patrik Schumacher jämför Zaha Hadids konstruktioner med upplevelsen att komma till ett annat land, att få helt andra intryck än det invanda. I ett samtal med Niklas Singstedt för Future Exhibitions berättar han om sin teori parametricism som sätter riktlinjerna för en framtida arkitektur. Det är viktigare att skapa ett redskap för kommunikation än en plats för ren rekreation, säger Schumacher apropå museets roll som mötesplats. Detta tar också vår skribent Eduardo Navas upp när han beskriver utställningsrummet som ett space of flux‒ ett rum i förändring, vars verksamhet påverkas av det informationsflöde som utbyts mellan institution och besökare. Konsten har valet att inte längre vara enbart ett medium för kritisk reflektion utan också ett meddelandesystem, där konstnären får rollen som pedagog. Libanonbaserade organisationen Febrik belyser frågor om hur man hanterar det fragmenterade offentliga rummet. I deras kurser får barn i flyktingläger i Mellanöstern uppfinna nya platser ur de redan existerande. Lekplatsen blev deras utgångspunkt - bänkar blev till klätterställningar och trappor till en scen när den befintliga arkitekturen felanvändes. Riksutställningar. med årets publikation av Future Exhibitions, har för avsikt att illustrera temat med nationella och internationella exempel inom utställningsmediet utifrån ett samhälle i förändring. Vi ser gärna framför oss en plattform för visioner, diskussioner och upplevelser där människan är i centrum. Future Exhibitions No. 2 continues the search for new forms of expression in the field of exhibition media. We will focus on the visitor as we move from the content to the receptacle. What does space really mean? How can the totality of the visitor?s experience be enhanced by architecture, set design and technology? How does this influence the prerequisites for exhibition production? Rodney La Tourelle starts out by giving us a guided tour through exhibition spaces that excite our senses and acquire their identity through the interaction of perception and physical engagement. Surroundings that awaken our curiosity and make us want to explore further; where a floor covered with water helps the visitor understand the consequences of global warming. When the exhibition Deconstructivist Architecture opened at MoMA in New York in the eighties, Zaha Hadids buildings were part of the architecture that defied the clean lines and spatial relationships of modernism. Now Zaha Hadid Architects is going from utopia to reality, and Patrik Schumacher compares Zaha Hadids designs with arriving in a foreign country, encountering completely different impressions from those to which we are accustomed. In a conversation with Niklas Singstedt for Future Exhibition, he talks about his theory of parametricism, which draws up the guidelines for the architecture of the future. Its more of a device for work related communication than for mere recreation, says Patrik Schumacher, when commenting on the role of the museum as a meeting place. This is a topic that Eduardo Navas also touches upon when he describes exhibition spaces as spaces of flux, whose activities are influenced by the information flowing back and forth between the establishment and the visitor. Art can choose to be more than just a medium for critical reflection, to become an actual delivery system, with the artist in the role as an educator. Lebanon based collective Febrik highlights the question of how to manage fragmented public spaces. In their workshops, children in refugee camps all over the Middle East invent new places out of those that already exist. The playground is their point of departure-benches became climbing frames, and steps were transformed to a stage when the existing architecture was misused. The Swedish Travelling Exhibitions and this years publication of Future Exhibitions is aiming to illustrate this theme with national and international examples in the field of exhibition media seen from the perspective of a changing society. We would like to imagine a platform for visions, debates and experiences centred on people.