Frihetens problem

I september 1939, ett ögonblick då de totalitära ­staterna tycktes triumfera, skulle Thomas Mann hålla tal på den internationella PEN-kongressen i Stockholm. Hans närvaro i Sverige vållade regeringen stor oro. Hur skulle Nazityskland reagera? Utrikes­departementet ville att Mann skulle avstå från att ­hålla ett politiskt laddat tal. Det borde ligga på ett högt och allmänt plan med undvikande av personligheter och annat som kan vålla förtret . Thomas Mann gjorde tvärtom. I en tid av stort mörker höll han upp ett litet ljus för demo­kratin. Ett övermått av ondska har nu fått oss att släppa vår skepsis och blygsel inför stora ord som frihet, sanning och rättvisa; vi lyfter dem mot mänsklighetens ­fiender. Men kongressen avblåstes i sista minuten när kriget bröt ut och Mann tog sig tillbaka till USA, där han befunnit sig i landsflykt sedan nazisternas maktövertagande. Talet hölls alltså aldrig men gavs ut i bokform kort därpå. Idag är dess innehåll återigen aktuellt. Thomas Mann tilldelades Nobelpriset i litteratur 1929, bland utgivningen märks särskilt Buddenbrooks, Doktor Faustus, Bergtagen och Döden i Venedig.