Mening, makt och utbildning

Särskolan som särskild skolform vid sidan om "den vanliga skolan" gestaltas för en kategori, personer med utvecklingsstörning. Historiskt sett har segregering och marginalisering snarare än inkludering, samverkan och delaktighet präglat skolgång och livsföring för dessa personer. Sällan har de höjt sina röster. Andra har heller inte lyssnat. Spänningsfältet mellan å ena sidan rollen utvecklingsstörd och personen som rollinnehavare står i brännpunkten i Mening, makt och utbildning - delaktighetens villkor för personer med utvecklingsstörning. Två unga personer med utvecklingsstörning framställer sina livsberättelser. Utifrån ett hermeneutiskt förhållningssätt granskas livsberättelserna med hjälp av en Foucaultinspirerad analysmodell. Avhandlingen lyfter fram inifrånperspektivets människosyn, kunskapssyn och samhällssyn. I meningsskapande processer försöker personer med utvecklingsstörning - precis som alla andra - förstå sig själva i förhållande till andra, som individer i ett och samma samhälle. Särskola, arbetsliv och socialt nätverk har inneburit delaktighet. Men en viss kluvenhet till samhörigheten med andra särskoleelever kan spåras, eftersom personkretsen inte verkar så lätt att definiera. Ett stödjande och socialt sammanhang visar sig betydelsefullt. Kunskapens sociala aspekter lyfts fram i berättelserna och livskunskap efterfrågas. Elisabet Frithiof argumenterar för ytterligare samtal och ett utökat lyssnande till dessa meningsfyllda röster i det senmoderna samhälle, där nya marginaliseringstendenser kan iakttas.