Berget

”Snickaren Dag Ingvarsson kom till staden där han vuxit upp. Det är nog början.” Han kommer för att bygga ett rum. Men i ett annat rum ser han första gången Gazzaleh. Det är ändå knappast början. Det finns ju alltid en förhistoria – som den om Kanonstadens grundande i folhemmets dunkla urtid, eller den om Måd som en gång i högstadieåren i slutet av 60-talet bodde i det där rummet – och hans berättelse rör sig ut och in genom personerna och minnena. Den liknar det skåp med rörliga delar och figurer som han har ägnat sitt vuxna liv åt att konstruera. Numera tillverkas det av ett bykooperativ i södra Indien, och han är på väg dit när det förflutna kastar honom ur kurs. Ett barn har rövats bort, det är Gazzalehs barn. Han innesluts i minnena av staden, vid namn Karlskoga, där allt fortsätter att börja och där allt tycks återvända. De var tre pojkar som hängde ihop där som folksagans tre bröder. Henning tog värvning i Arbetarklassen, blev därefter konstnär. Benny begav sig till Israel för att söka det heliga Sammanhanget. Och tiden slöt dem inne i sitt berg, där också Dag nu sitter. ”Jag har bestämt mig för att försöka minnas vem jag är. Och jag finner att jag då måste tala om Henning. Och om Benny. Och om Måd.”