På våren – gryningen, när det gradvis ljusnar, himlen så smått klarnar över bergen och purpuraktiga molnslöjor sveper fram. Denna inledning till Sei Shonagons kuddbok, Makura no soshi från 1000-talets kejsarhov, citeras än idag ofta i Japan och de flesta japaner känner till den, eller åtminstone dess första ord ”haru wa akebono”. Valda delar av kuddboken läses alltjämt i japanska skolor, och boken, som räknas till den japanska litteraturens klassiker, betraktas jämte Murasaki Shikibus roman Berättelsen om Genji som ett av de mest betydande verken från Heian-perioden. Kuddboken speglar naturligtvis sin tids kultur och värderingar och utgör ett enastående dokument från livet vid kejsarhovet, men när man läser den idag, mer än tusen år efter det att den skrevs, slås man ändå ofta av hur allmänmänskliga och tidlösa många av de känslor och reaktioner som kommer till uttryck i den faktiskt är. Ur Vibeke Emonds förord För första gången utkommer nu Sei Shonagons berömda anteckningsbok på svenska. Texten har översatts från originalet av Vibeke Emond som även skrivit förord och försett boken med utförliga kommentarer.
Åtkomstkoder och digitalt tilläggsmaterial garanteras inte med begagnade böcker