Får jag be om en kommentar? : yttrandefriheten i svensk radio 1925-1960; Göran Elgemyr, Stiftelsen Etermedierna i Sverige; 2005

Får jag be om en kommentar? : yttrandefriheten i svensk radio 1925-1960 Upplaga 1

av Göran Elgemyr, Stiftelsen Etermedierna i Sverige
”En radio som ängsligt skyggar för varje brännande fråga i samhället kan inte bli annat än speldosa eller karikatyr på en folkhögskola”, skrev 1945 den unge radiomannen Gunnar Helén i Röster i Radio. Han betydde mycket för en djärvare programpolitik i radio de åren. Radions starka självcensur under krigsåren var nu borta, likaså manusbundenheten i debatter i känsliga ämnen. Tjugo år tidigare, när Radiotjänst startade sin verksamhet, var inrikespolitik tabu i programmen. Det fanns en fruktan för det nya mediets slagkraft, i orätta händer kunde radion missbrukas. När man till slut släppte in politiken i radion på 1930-talet fanns det en uppfostrar-attityd. Man ville få en ”förfinad politisk umgängeston såsom man vänjer sig vid radions klassiska musik”. Frågan om kommunisternas medverkan i radio går som en röd tråd genom programföretagets historia. Under det kalla krigets år i slutet av 1940-talet bestämde Radiotjänst att de inte fick stå oemotsagda i programmen. En kommunist skulle alltid sägas emot. De politiska partierna, DN och andra tidningar ville egentligen förbjuda kommunisterna att framträda i radio. Säpo hade ögonen på programmedarbetare med vänstersympatier. En av dem fick ett yrkesförbud. Under 1950-talets första hälft fanns det en skygghet inför kontroversiella ämnen. Yttrandefriheten var begränsad. Annorlunda blev det när diplomaten Olof Rydbeck blev radiochef 1955. Nu hade en stark radiochef tagit rodret. På ett helt annat sätt än tidigare gav sig radion i kast med kontroversiella ämnen. Radion fick en central ställning i det svenska samhället. Göran Elgemyr skildrar hur programsektorn ”politik och samhälle” sakta och mödosamt växer fram, hur yttrandefriheten vidgas. Det är ett stycke samtidshistoria.
”En radio som ängsligt skyggar för varje brännande fråga i samhället kan inte bli annat än speldosa eller karikatyr på en folkhögskola”, skrev 1945 den unge radiomannen Gunnar Helén i Röster i Radio. Han betydde mycket för en djärvare programpolitik i radio de åren. Radions starka självcensur under krigsåren var nu borta, likaså manusbundenheten i debatter i känsliga ämnen. Tjugo år tidigare, när Radiotjänst startade sin verksamhet, var inrikespolitik tabu i programmen. Det fanns en fruktan för det nya mediets slagkraft, i orätta händer kunde radion missbrukas. När man till slut släppte in politiken i radion på 1930-talet fanns det en uppfostrar-attityd. Man ville få en ”förfinad politisk umgängeston såsom man vänjer sig vid radions klassiska musik”. Frågan om kommunisternas medverkan i radio går som en röd tråd genom programföretagets historia. Under det kalla krigets år i slutet av 1940-talet bestämde Radiotjänst att de inte fick stå oemotsagda i programmen. En kommunist skulle alltid sägas emot. De politiska partierna, DN och andra tidningar ville egentligen förbjuda kommunisterna att framträda i radio. Säpo hade ögonen på programmedarbetare med vänstersympatier. En av dem fick ett yrkesförbud. Under 1950-talets första hälft fanns det en skygghet inför kontroversiella ämnen. Yttrandefriheten var begränsad. Annorlunda blev det när diplomaten Olof Rydbeck blev radiochef 1955. Nu hade en stark radiochef tagit rodret. På ett helt annat sätt än tidigare gav sig radion i kast med kontroversiella ämnen. Radion fick en central ställning i det svenska samhället. Göran Elgemyr skildrar hur programsektorn ”politik och samhälle” sakta och mödosamt växer fram, hur yttrandefriheten vidgas. Det är ett stycke samtidshistoria.
Upplaga: 1a upplagan
Utgiven: 2005
ISBN: 9789151843254
Förlag: Prisma
Format: Häftad
Språk: Svenska
Sidor: 535 st
”En radio som ängsligt skyggar för varje brännande fråga i samhället kan inte bli annat än speldosa eller karikatyr på en folkhögskola”, skrev 1945 den unge radiomannen Gunnar Helén i Röster i Radio. Han betydde mycket för en djärvare programpolitik i radio de åren. Radions starka självcensur under krigsåren var nu borta, likaså manusbundenheten i debatter i känsliga ämnen. Tjugo år tidigare, när Radiotjänst startade sin verksamhet, var inrikespolitik tabu i programmen. Det fanns en fruktan för det nya mediets slagkraft, i orätta händer kunde radion missbrukas. När man till slut släppte in politiken i radion på 1930-talet fanns det en uppfostrar-attityd. Man ville få en ”förfinad politisk umgängeston såsom man vänjer sig vid radions klassiska musik”. Frågan om kommunisternas medverkan i radio går som en röd tråd genom programföretagets historia. Under det kalla krigets år i slutet av 1940-talet bestämde Radiotjänst att de inte fick stå oemotsagda i programmen. En kommunist skulle alltid sägas emot. De politiska partierna, DN och andra tidningar ville egentligen förbjuda kommunisterna att framträda i radio. Säpo hade ögonen på programmedarbetare med vänstersympatier. En av dem fick ett yrkesförbud. Under 1950-talets första hälft fanns det en skygghet inför kontroversiella ämnen. Yttrandefriheten var begränsad. Annorlunda blev det när diplomaten Olof Rydbeck blev radiochef 1955. Nu hade en stark radiochef tagit rodret. På ett helt annat sätt än tidigare gav sig radion i kast med kontroversiella ämnen. Radion fick en central ställning i det svenska samhället. Göran Elgemyr skildrar hur programsektorn ”politik och samhälle” sakta och mödosamt växer fram, hur yttrandefriheten vidgas. Det är ett stycke samtidshistoria.
”En radio som ängsligt skyggar för varje brännande fråga i samhället kan inte bli annat än speldosa eller karikatyr på en folkhögskola”, skrev 1945 den unge radiomannen Gunnar Helén i Röster i Radio. Han betydde mycket för en djärvare programpolitik i radio de åren. Radions starka självcensur under krigsåren var nu borta, likaså manusbundenheten i debatter i känsliga ämnen. Tjugo år tidigare, när Radiotjänst startade sin verksamhet, var inrikespolitik tabu i programmen. Det fanns en fruktan för det nya mediets slagkraft, i orätta händer kunde radion missbrukas. När man till slut släppte in politiken i radion på 1930-talet fanns det en uppfostrar-attityd. Man ville få en ”förfinad politisk umgängeston såsom man vänjer sig vid radions klassiska musik”. Frågan om kommunisternas medverkan i radio går som en röd tråd genom programföretagets historia. Under det kalla krigets år i slutet av 1940-talet bestämde Radiotjänst att de inte fick stå oemotsagda i programmen. En kommunist skulle alltid sägas emot. De politiska partierna, DN och andra tidningar ville egentligen förbjuda kommunisterna att framträda i radio. Säpo hade ögonen på programmedarbetare med vänstersympatier. En av dem fick ett yrkesförbud. Under 1950-talets första hälft fanns det en skygghet inför kontroversiella ämnen. Yttrandefriheten var begränsad. Annorlunda blev det när diplomaten Olof Rydbeck blev radiochef 1955. Nu hade en stark radiochef tagit rodret. På ett helt annat sätt än tidigare gav sig radion i kast med kontroversiella ämnen. Radion fick en central ställning i det svenska samhället. Göran Elgemyr skildrar hur programsektorn ”politik och samhälle” sakta och mödosamt växer fram, hur yttrandefriheten vidgas. Det är ett stycke samtidshistoria.
Begagnad bok (0 st)

Om Får jag be om en kommentar? : yttrandefriheten i svensk radio 1925-1960 (2005)

I januari 2005 släpptes boken Får jag be om en kommentar? : yttrandefriheten i svensk radio 1925-1960 skriven av Göran Elgemyr, Stiftelsen Etermedierna i Sverige. Det är den 1a upplagan av kursboken. Den är skriven på svenska och består av 535 sidor djupgående information om media och kommunikation. Förlaget bakom boken är Prisma.

Köp boken Får jag be om en kommentar? : yttrandefriheten i svensk radio 1925-1960 direkt från en annan student på Studentapan och spara pengar.

KurslitteraturMarknadsföring och kommunikationÖvriga marknadsföring och kommunikationFår jag be om en kommentar? : yttrandefriheten i svensk radio 1925-1960
Bokens omdömen
Ingen har recenserat den här boken ännu.

Sälj vidare boken när du är klar

När du är klar med boken säljer du enkelt vidare och tjänar pengar på nolltid med Studentapan. Vi tar hand om allt det krångliga så att du får mer tid över till annat. På det sättet kan du tjäna tillbaka det mesta av kostnaden för boken.
Värdera & sälj böcker

Klimatsmart kurslitteratur

Bli en miljöhjälte under din studietid och ge dina gamla kursböcker ett nytt liv. Genom att återanvända dina kursböcker minskar du utsläppen av koldioxid (CO2) med hela 59%. För en psykologstudent skulle det innebära minskade CO2-utsläpp med cirka 240 kg under studietiden. En stor vinst för din plånbok och miljön. Det kallar vi klimatsmart kurslitteratur.

Liknande kurslitteratur

Begagnad bok (0 st)