De kallade mig Ise

”Det är lätt att hitta undanflykter till varför vi inte lade märke till hur Ise förändrades. Hon tålde inte mjölkprodukter, så det var ingen som reagerade när hon inte åt ostmackor och gräddglass. Hon var missnöjd över sin egen insats på träningar och på träningsmatcher, men vi såg det bara som självkritik. Vi tyckte hon var för hård mot sig själv, men vi förstod aldrig att det kunde vara så farligt”. Elsa Hammarström, Nike  IF:s damlag Debuterande Madeleine Krell berättar om Erla som får chansen att provspela i Nike IF:s damlag som spelar i allsvenskan.  Hon skall fylla sexton år och ställer höga krav på sin egen insats på träningar och träningsmatcher. Erla avfärdar all kritik om att  hon tränar alldeles för hårt. Hon känner att hon utvecklas och blir bättre som resultat av den intensiva träningen.   Men efter en tid kommer tröttheten. Hon äter allt mindre och tjejerna i laget börjar undra hur det egentligen står till med henne. För Ise, som hon kallas av kompisarna i Nike, väntar en lång och svår period. Men hon lyckas till slut vända den kritiska utvecklingen och sakta men säkert komma tillbaka med hjälp av egen insikt och stöd från omgivningen. En stark skildring av en situation som många unga tjejer hamnar i idag. Där kraven från omgivningen och på sig själva blir för tungt. Vad händer då?