Bron blev inte slutet Upplaga 1

”Som gryning följer efter lång mörk natt, så kom jag tillbaka till mitt liv efter år av depression och mani” Så beskriver Solveig Johansson hur hon vid 54 års ålder blev djupt deprimerad och räddades av polis när hon tänkte hoppa från Västerbron i Stockholm. Det tog tre år och lika många vistelser i den psykiatriska slutenvården innan hon kunde återgå till vardagslivet. Sedan 1995 är hon frisk och inbjuds ofta att berätta om de svåra åren i olika utbildningssammanhang. Solveig är akademiker, har arbetat 10 år som forskningsassistent vid Sveriges Radios Avdelning för Publik- och Programforskning och 28 år som handläggare vid Adoptionscentrum. Hon är även en av grundarna av anhörig- och patientföreningen Balans.