Barns rätt till sin röst : om de yngstas politiska och kommunikativa rättigheter Upplaga 1

Varför är barn förvägrade rätten att rösta? Svaret är så ”självklart”, att frågan vanligtvis inte ens anses behöva ställas – än mindre besvaras. Här skärskådas dock argumenten mot rösträtt för barn och (den absurda?) slutsatsen blir: det finns inga hållbara skäl för att barn inte ska ses som samhällsmedborgare, med samma rätt som vuxna att delta i allmänna och lika val. Detta hävdar barnkulturforskaren och professorn i filmvetenskap, Margareta Rönnberg. Själviska vuxna är emellertid ovilliga att ge upp sina privilegier och oförmögna att tolka barns politiska handlingar såsom politiska. Överlag kännetecknas vuxna av ointresse för barns åsikter. Såväl i vardagen som i tv- och tidningsdebatter och nyhetssändningar får barn nästan aldrig komma till tals i frågor som i högsta grad rör (även) dem. Rönnberg undrar t ex: - Varför handlar bara 7% av Rapports och Aktuellts 392 inslag i januari valåret 2014 om något som direkt anknyter till barn? Och varför får barn endast uttala sig i 2,3%? Mest om snön... - Varför har Barnombudsmannen enbart ett diskussionsforum för tjänstemän och politiker, men inget för barn? - Varför har Statens medieråd, som enligt förordningen särskilt ”ska tillvarata barns och ungas egna erfarenheter”, inga Unga röster på sin sajt – men uppemot 400 vuxna åsikter? - Varför hörs ramaskrin så fort ledsna barn syns och tillåts yttra sig i tv om vuxna? Här lyfts emellertid även några faktaserier och dokumentärer i tv fram, i vilka barn fått göra sin röst hörd. Dessa är inte från de senaste två decennierna... Beror barns minskade hörbarhet i media – paradoxalt nog – kanske på FN:s konvention om barnets rättigheter, som i år firar sin 25-årsdag? Varför ”förkortas” denna alltid Barnkonventionen, medan FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna däremot aldrig kallas för Människodeklarationen? ”Adulto-normativitet” kallar Rönnberg föreställningen att vuxnas tolkningar och intressen ska ges tolkningsföreträde även i fallet med sådant som främst är avsett för barn: barnfilm t ex. Boken ger åtskilliga exempel på att redan förskolebarn kan och begriper mer än vuxna, men ändå tas ingen hänsyn till småfolkets kloka synpunkter. Vuxna är i detta avseende oregerliga. För barns vidkommande förordas här rösträtt för alla åldrar, Pippitestet, myndighetsmodererade diskussionsforum öppna för barn enbart, samt barnjournalister och Barnens egen nyhetsbyrå.