various parts corners world

Karl-Johan Stigmarks various parts corners world är både en artist's book och en konceptuell poesibok, som på samma gång arbetar med ett spel mellan titel och fotografi och aktualiserar frågor om läsningens och inskriptionens gränser. Värmen från en stolsits (som någon just rest sig från) är ”infra-tunn” (inframince), skriver Marcel Duchamp. När tobaksröken också doftar av munnen som andas ut den, förenas de två dofterna genom det ”infra-tunna”; ”infra-tunt” är det avstånd som finns mellan detonationsljudet från ett gevär (på mycket nära avstånd) och framträdandet av märket efter kulan på måltavlan (på ett maxavstånd på tre till fyra meter). Dessa Duchampska definitioner av det ”infra-tunna” är en av många möjliga ingångar (”det möjliga är någonting 'infra-tunt'”, skriver också Duchamp) till Stigmarksvarious parts corners world. Här handlar det om olika försök att definiera ”im/material”, att förstora eller dokumentera skeenden som i princip inte låter sig dokumenteras: minimala eller osynliga övergångar, avstånd och små systemkrascher. Karl-Johans Stigmarks samtal med en historia av konceptkonst och fluxus är lika patafysiskt egensinnig som biografiskt laddad. I tidigare arbeten har han bland annat rest till Sahara till punkten av den exakta angivelsen för bokstaven s på en karta, i verket ”Vie” utvidgades rummet i Tensta konsthall för att passa bilden, som i sin tur byggde på en resa till Wien. I verket ”say yes say no” projicerades dessa ord aleatoriskt över väggar, golv och tak. Ivarious parts corners world finner vi samma upptagenhet vid på både den geografiska förflyttningen och den materiella inskriptionen. Ett ”HELP” skrivet med pappersbokstäver i ett fönster i Damjanich Útcá, ”TWO” och ”SIDES” skrivet med smörbokstäver på glaskivor i Visby, avståndet mellan Plymouth och San Francisco i ett register i en kartbok, ett regnbågslikt ljusspektrum på en vägg i Tallinn… Å ena sidan finns här ”dokumentationer” av fluxuslika verk/events: konstnären sopar en parkeringsplats och planterar detta material med hjälp av vatten och näringsmedel i sin ateljé; konstnären släpper pappersark i en bäck för att sedan samla upp dem och fotografera dem torkade och staplade. Å den andra sidan finns här dokumentationer av damm och andra överblivna vardagsrester försedda med ”irrationella anteckningar”, hörn i tömda institutionslokaler eller hemmiljöer (”me and all my corners”), sladdar och snören (”the connection that links the various parts together”), ett finger som pekar på en punkt som är för liten för att kunna urskiljas med blotta ögat…