Språkspel. Stavelsemusik. Essäer Upplaga 1

Kulturen som en sorts tidvattenrörelse av ord, toner och bilder att fångas upp av poeten, musikern och av konstnären för att ges röst, ta gestalt och bryta sig väg genom sanddynerna, genom sorlet, bruset och flimmerbilderna. Allt annat sjunker undan, begravs i sanden men inte nödvändigtvis för att utplånas eller för att dö. De återuppståndna stavelsernas musik hörs gång på gång genom vår kulturhistoria och når oss från de mest oväntade håll: Aristoteles moralfilosofi innesluts i Martha Nussbaums etiska reflektioner, Hildegard av Bingen och hennes modala musikkompositioner från 1100-talet hörs i den moderna jazzmusiken, Erik Johan Stagnelius elegier avlyssnas av Gunnar Ekelöf, Luigi Pirandellos metaforer bildsätts i bröderna Tavianis filmer Förmågan att lägga örat tätt intill verklighetens hud och höra pulsslagen slå förbinder överraskande nog kvinnliga filosofer och diktare som Simone Weil, Simone de Beauvoir, Birgitta Trotzig och Wislawa Szymborska med språkspelsteoretiker som Willy Kyrklund, Lars Norén och Stig Larsson. Mona Vincent är litteraturvetare, kritiker och lärare, bosatt i Stockholm. Hon medarbetar i bl a BLM, Dialoger, Vår Lösen och olika dagstidningar.