Nasaleden - en vandring 2010; Maria Söderberg; 2011

Nasaleden - en vandring 2010 Upplaga 1

av Maria Söderberg
"Mitt tidigaste tydliga minne av Nasafjäll var troligen ett skidlopp. Året var 1968 och jag skulle fylla nio år. Idén hade väckts av läkaren Göran Wemmenborn, men engagerade många idrottsintresserade i Arjeplog och därmed också min pappa Max Söderberg som var ordförande i Arjeplogs sportklubb. Fyra åkare startade i Nasafjäll och efter tio timmar var den första, Sture Ohlin, i mål efter 13 mils åkning. Vi stod i Skeppsviken och tittade ut i Hornavans mörker. När skulle de komma? Nasafjällsloppet var egentligen ett medicinskt testlopp, men självklart förde det tankarna till de strapatser som en gång i tiden ägt rum i den mytomspunna gruvan. Två dagar senare gick det första Silverloppet av stapeln. Min pappa deltog aktivt i förberedelserna och min mamma Elsa ansvarade för nummerlapparna. Silverloppet startade i Laisvall. Sträckan till Arjeplog var 54 kilometer. En kortare sträcka var från Racksund, 18 kilometer. Med tiden åkte jag två gånger från just Racksund – med glatt mod, utan någon framträdande placering. Nasafjäll fanns i vårt medvetande, men jag kan inte minnas en enda historielektion i skolan om gruvdriften. Som barn lärde man sig ändå att där fanns något. Kanske hade man hört något på Silvermuseet när dess grundare Einar Wallquist berättade? Pappa och hans bror Folke hade vandrat där, det visste jag. Filmen ”Silverfjället” av Eric Forsgren visades första gången 1969. Den kom att prägla min bild av gruvbrytningen; det hårda arbetet, uppoffringarna och inte minst den grymma behandlingen av samerna. Men det är först långt senare i livet jag försöker erövra ny kunskap. Visserligen har jag tidigare besökt gruvområdet flera gånger, men just detta att vandra längs med de leder som man en gång gjorde – det ville jag uppleva. Nyfikenheten har funnits där i alla år. Dags att göra något av den."
"Mitt tidigaste tydliga minne av Nasafjäll var troligen ett skidlopp. Året var 1968 och jag skulle fylla nio år. Idén hade väckts av läkaren Göran Wemmenborn, men engagerade många idrottsintresserade i Arjeplog och därmed också min pappa Max Söderberg som var ordförande i Arjeplogs sportklubb. Fyra åkare startade i Nasafjäll och efter tio timmar var den första, Sture Ohlin, i mål efter 13 mils åkning. Vi stod i Skeppsviken och tittade ut i Hornavans mörker. När skulle de komma? Nasafjällsloppet var egentligen ett medicinskt testlopp, men självklart förde det tankarna till de strapatser som en gång i tiden ägt rum i den mytomspunna gruvan. Två dagar senare gick det första Silverloppet av stapeln. Min pappa deltog aktivt i förberedelserna och min mamma Elsa ansvarade för nummerlapparna. Silverloppet startade i Laisvall. Sträckan till Arjeplog var 54 kilometer. En kortare sträcka var från Racksund, 18 kilometer. Med tiden åkte jag två gånger från just Racksund – med glatt mod, utan någon framträdande placering. Nasafjäll fanns i vårt medvetande, men jag kan inte minnas en enda historielektion i skolan om gruvdriften. Som barn lärde man sig ändå att där fanns något. Kanske hade man hört något på Silvermuseet när dess grundare Einar Wallquist berättade? Pappa och hans bror Folke hade vandrat där, det visste jag. Filmen ”Silverfjället” av Eric Forsgren visades första gången 1969. Den kom att prägla min bild av gruvbrytningen; det hårda arbetet, uppoffringarna och inte minst den grymma behandlingen av samerna. Men det är först långt senare i livet jag försöker erövra ny kunskap. Visserligen har jag tidigare besökt gruvområdet flera gånger, men just detta att vandra längs med de leder som man en gång gjorde – det ville jag uppleva. Nyfikenheten har funnits där i alla år. Dags att göra något av den."
Upplaga: 1a upplagan
Utgiven: 2011
ISBN: 9789197754996
Förlag: Midsommar förlag
Format: Häftad
Språk: Svenska
Sidor: 48 st
"Mitt tidigaste tydliga minne av Nasafjäll var troligen ett skidlopp. Året var 1968 och jag skulle fylla nio år. Idén hade väckts av läkaren Göran Wemmenborn, men engagerade många idrottsintresserade i Arjeplog och därmed också min pappa Max Söderberg som var ordförande i Arjeplogs sportklubb. Fyra åkare startade i Nasafjäll och efter tio timmar var den första, Sture Ohlin, i mål efter 13 mils åkning. Vi stod i Skeppsviken och tittade ut i Hornavans mörker. När skulle de komma? Nasafjällsloppet var egentligen ett medicinskt testlopp, men självklart förde det tankarna till de strapatser som en gång i tiden ägt rum i den mytomspunna gruvan. Två dagar senare gick det första Silverloppet av stapeln. Min pappa deltog aktivt i förberedelserna och min mamma Elsa ansvarade för nummerlapparna. Silverloppet startade i Laisvall. Sträckan till Arjeplog var 54 kilometer. En kortare sträcka var från Racksund, 18 kilometer. Med tiden åkte jag två gånger från just Racksund – med glatt mod, utan någon framträdande placering. Nasafjäll fanns i vårt medvetande, men jag kan inte minnas en enda historielektion i skolan om gruvdriften. Som barn lärde man sig ändå att där fanns något. Kanske hade man hört något på Silvermuseet när dess grundare Einar Wallquist berättade? Pappa och hans bror Folke hade vandrat där, det visste jag. Filmen ”Silverfjället” av Eric Forsgren visades första gången 1969. Den kom att prägla min bild av gruvbrytningen; det hårda arbetet, uppoffringarna och inte minst den grymma behandlingen av samerna. Men det är först långt senare i livet jag försöker erövra ny kunskap. Visserligen har jag tidigare besökt gruvområdet flera gånger, men just detta att vandra längs med de leder som man en gång gjorde – det ville jag uppleva. Nyfikenheten har funnits där i alla år. Dags att göra något av den."
"Mitt tidigaste tydliga minne av Nasafjäll var troligen ett skidlopp. Året var 1968 och jag skulle fylla nio år. Idén hade väckts av läkaren Göran Wemmenborn, men engagerade många idrottsintresserade i Arjeplog och därmed också min pappa Max Söderberg som var ordförande i Arjeplogs sportklubb. Fyra åkare startade i Nasafjäll och efter tio timmar var den första, Sture Ohlin, i mål efter 13 mils åkning. Vi stod i Skeppsviken och tittade ut i Hornavans mörker. När skulle de komma? Nasafjällsloppet var egentligen ett medicinskt testlopp, men självklart förde det tankarna till de strapatser som en gång i tiden ägt rum i den mytomspunna gruvan. Två dagar senare gick det första Silverloppet av stapeln. Min pappa deltog aktivt i förberedelserna och min mamma Elsa ansvarade för nummerlapparna. Silverloppet startade i Laisvall. Sträckan till Arjeplog var 54 kilometer. En kortare sträcka var från Racksund, 18 kilometer. Med tiden åkte jag två gånger från just Racksund – med glatt mod, utan någon framträdande placering. Nasafjäll fanns i vårt medvetande, men jag kan inte minnas en enda historielektion i skolan om gruvdriften. Som barn lärde man sig ändå att där fanns något. Kanske hade man hört något på Silvermuseet när dess grundare Einar Wallquist berättade? Pappa och hans bror Folke hade vandrat där, det visste jag. Filmen ”Silverfjället” av Eric Forsgren visades första gången 1969. Den kom att prägla min bild av gruvbrytningen; det hårda arbetet, uppoffringarna och inte minst den grymma behandlingen av samerna. Men det är först långt senare i livet jag försöker erövra ny kunskap. Visserligen har jag tidigare besökt gruvområdet flera gånger, men just detta att vandra längs med de leder som man en gång gjorde – det ville jag uppleva. Nyfikenheten har funnits där i alla år. Dags att göra något av den."
Begagnad bok (0 st)

Om Nasaleden - en vandring 2010 (2011)

I januari 2011 släpptes boken Nasaleden - en vandring 2010 skriven av Maria Söderberg. Det är den 1a upplagan av kursboken. Den är skriven på svenska och består av 48 sidor djupgående information om historia och arkeologi. Förlaget bakom boken är Midsommar förlag.

Köp boken Nasaleden - en vandring 2010 direkt från en annan student på Studentapan och spara pengar.

KurslitteraturHistoriaHistoriaNasaleden - en vandring 2010
Bokens omdömen
Ingen har recenserat den här boken ännu.

Sälj vidare boken när du är klar

När du är klar med boken säljer du enkelt vidare och tjänar pengar på nolltid med Studentapan. Vi tar hand om allt det krångliga så att du får mer tid över till annat. På det sättet kan du tjäna tillbaka det mesta av kostnaden för boken.
Värdera & sälj böcker

Klimatsmart kurslitteratur

Bli en miljöhjälte under din studietid och ge dina gamla kursböcker ett nytt liv. Genom att återanvända dina kursböcker minskar du utsläppen av koldioxid (CO2) med hela 59%. För en psykologstudent skulle det innebära minskade CO2-utsläpp med cirka 240 kg under studietiden. En stor vinst för din plånbok och miljön. Det kallar vi klimatsmart kurslitteratur.

Liknande kurslitteratur

Begagnad bok (0 st)