Myten om den eviga återkomsten : arketyper och upprepning

Som framgår av titeln - Myten om den eviga återkomsten - undersöks i boken en tidsuppfattning. Och som framgår av undertiteln - Arketyper och upprepning - förknippas denna tidsuppfattning med ett allmänt sätt att tänka. Detta tanke- sätt består i att skänka mening och verklighet åt varje mänsklig handling genom att anknyta den till en före- gående modell som den imiterar, en arketyp.

Den tes Eliade försvarar i sin bok är följande: alla äldre kulturer för det moderna, europeiska samhället, vägrar att ha något att göra med historien, är rädda för historien och tidens gång, för den oåterkalleliga händelsen. Som skydd mot allt detta används riter, ritualer och periodiska ceremonier som upprepar och imiterar ett arketypiskt beteende. Denna imitation ger en identi- fikation som upphäver tiden. Mytisk tid ersätter den historiska tiden. Skeenden uppfattas som cykliska snarare än som lineära eller progressiva.

Den arkaiska människan, hävdar Eliade, kan heller inte föreställa sig lidande utan orsak. Myter och ritualer skapar mening och gör det möjligt för henne att uthärda plågor och "historiens fasa". Hon "lever i" och känner sig verklig bara i myten.

Mircea Eliade (1907-1986) var vida berömd professor vid University of Chicago och har skrivit ett 50-tal böcker om filosofi och religionshistoria. Han ansåg att "Myten om den eviga återkomsten" var hans viktigaste bok.