Hans-Georg Gadamer

Det hela blir en prövning av grundtankarna i Gadamers hermeneutik med Warnke som sympatisk men inte okritisk vägvisare genom problemkomplexen. Warnke konfronterar Gadamers hermeneutik med E D Hirschs teori om objektiv texttolkning. I ett annat kapitel konfronteras samma hermeneutik med Richard Rortys postfilosofiska relativism. Men utförligast och intressantast blir diskussionen när den handlar om den kritik Gadamer utsatts för från den kritiska teorin, framför allt genom Jürgen Habermas. Ett karakteristiskt inslag hos Gadamer är den viktiga roll han tilldelar "fördomen" vid all tolkning. Vi kan tolka en text, ett konstverk, ett skeende bara utifrån förutfattade meningar, hävdar Gadamer. Vid tolkningen sätts alla våra referensramar och hela den tradition som format oss på spel. Vi tolkar det nya utifrån våra gamla erfarenheter, vi "förstår" det med utgångspunkt från förutsättningar som tillhör vår egen tid eller kulturmiljö. ... Naturligtvis förnekar Gadamer inte att vissa tolkningar kan vara bättre och riktigare än andra. Men han förnekar att det finns något sådant som en absolut förutsättningslös tolkning. Vår tolkning är alltid bestämd av vår egen position, vår egen synvinkel. Men det för Gadamer lika väsentliga är att vi i mötet med det främmande - ett filosofiskt tänkande från en svunnen epok, ett konstverk från en exotisk kultur - ständigt sätter våra egna fördomar på spel, underminerar dem eller tvingar dem att leva farligt. Vi förblir inte desamma efter ett äkta möte med det främmande, men vi måste s a s vara något i oss själva för att alls kunna möta och tolka det främmande. Den som har intresse för den moderna debatten om humanvetenskapernas teori och metod bör inte försumma att läsa Georgia Warnkes bok. /Svante Nordin, Svenska Dagbladet