Gärningens samhällsfarlighet

Bokpresentation Brottsdefinitionen i en strafflag av kontinental modell är formell, ty den begränsar sig till att definiera brottet såsom en straffbelagd gärning. Gärningens materiella innehåll saknar då relevans. I fråga om brottslighetens uteslutande är det dock svårt att hävda en strikt formell uppfattning. En eljest straffbelagd gärning kan ju ha utförts i nödvärn eller under annat gärningen berättigande förhållande. Frågan om ett förhållandes berättigande karaktär kan onekligen inte besvaras utan en koppling till gärningens materiella innehåll. Innebär då detta att undantag från det eljest brottsliga området får bildas genom en bedömning av gärningens värde in concreto? Sovjetunionens och öststaternas brottsdefinitioner har utrustats med ett krav på samhällsfarlighet. Men avser detta krav gärningens värde in concreto eller värde av motsvarande gärningsklass? I det förra fallet är det nära till hands att betrakta formella brottsrekvisit som brottets ratio cognoscendi och gärningens värde som det slutgiltiga brottskriteriet. Men vad blir då av principerna om förutsebarhet och likformighet? Det är å andra sidan inte okomplicerat att hävda en materiell brottskonception, om undantag från det brottsliga området får bildas endast avseende gärningsklasser. Dikotomin formell/materiell torde då förlora i sin skärpa. Bokens syfte är att, på basis av en studie av polska strafflagen, doktrin och högsta domstolens praxis, belysa frågan om en brottsdefinition som omfattar krav på samhällsfarlighet nödvändigtvis avser gärningens värde in concreto.