Från moderhuset till domkyrkan : upptagning, invigning och vigning av diakoner och diakonissor i Svenska kyrkan 1855-1999

De första diakonissorna vigdes 1855 och de första diakonerna 1902. Den tidiga diakonissverksamheten i Sverige organiserades inom ramen för så kallade moderhus. Moderhuset ansvarade för deras anställningar i samhälle, kyrka och på anstaltens egna institutioner och var deras trygghet vid sjuk- eller ålderdom. Diakonerna var friare i sin relation till sin utbildningsanstalt Diakonanstalten och kunde, till skillnad från diakonissorna, fortsätta som diakoner även om de gifte sig. Under större delen av perioden 1855-1999 har upptagningar, invigningar och vigningar av diakoner och diakonissor skett vid de olika diakonianstalterna. I den kyrkoordning som fastställdes av Svenska kyrkans kyrkomöte 1999 slås dock fast att vigning av diakoner - ordet diakonissa används inte i kyrkoordningen - skall ske i stiftens domkyrkor. Antagning och prövning av dem som skall vigas skall också ske i respektive stift. I denna avhandling lyfter författaren också fram faktorer utanför kyrkan som haft betydelse för synen på diakonatet och utvecklingen av vigningar av diakoner och diakonissor. En rad omständigheter, som långt ifrån alla är specifikt inomkyrkliga, har lett till den förändrade syn som fått till följd att vigningarna flyttats från moderhuset till domkyrkan.