Förändringens förtrollning : minnen, erfarenheter och uppslag från ett sjukvårdsliv

Torkel Åberg är född 1939 och har ett långt livs erfarenhet av sjukvård. Han valde specialiteten thoraxkirurgi och var med i den första svåra men framgångsrika utvecklingen av en specialitet som i dag är en av de bäst studerade och kvalitetssäkrade. Han medverkade som Socialstyrelsens utredare i utvecklingen av kranskärlssjukvården. Som ordförande i Svensk Thoraxkirurgisk Förening ansvarade han för en skrivelse om att Bjarne Semb borde beredas alternativa arbetsuppgifter. Han startade den Thoraxkirurgiska kliniken i Umeå 1982 och kunde där genomföra stora förändringar i klinikens rutiner och sedvänjor som först nu börjar bli allmänt erkända i svensk sjukvård. Han genomförde den utredning som ledde till att Barnhjärtkirurgin kunde centraliseras till två kliniker. Han beskriver hur han fångades av förändring som företeelse och hur förståelsen för makt och förändringskunskap är nödvändig inom sjukvården. Han har arbetat inom sjukvårdens alla nivåer, från patient till den internationella nivån. Under två decennier var han verksam inom den Europeiska Thoraxkirurgiska Föreningen som Generalsekreterare och President och kunde där bidra till utvecklingen av en kultur och kunskap kring kvalitetssäkring inom Europa. Hans erfarenheter har lett till ett antal förslag på förändringar som kan bidra till en förbättrad kvalitet och därigenom till lägre kostnad per behandlad patient. Svensk sjukvård har stor utvecklingspotential. Möjligheterna ligger i det patientnära arbetet men framför allt på det organisatoriska planet. Sveriges landsting är alltför många och för små för att orka med den utveckling som pågår, t.ex. inom datatekniken. Specialiteterna har svårt att anpassas efter nya behov allt eftersom nya medicinska teknologier behöver införas. Samarbetet mellan kommun och landsting lider av att patientflödet från sjukhus till vårdhem inte fungerar med välkända resultat som följd. Landstingsförbundet är ett löst sammansatt förbund utan egen beslutskraft. Landstingen är formellt ansvariga för läkarens fortbildning men visar föga intresse att ta ett överbryggande ansvar. Idag löses detta problem endast hjälpligt genom frivilligt arbete av specialitetsföreningarna. Boken skildrar en fascinerande resa i sjukvårdens utveckling och ger en ljus och hoppingivande bild av framtidens möjligheter.