Folken på rosornas ö

Fyra folk, vart och ett med sin kultur, sitt språk och sin tro, samexisterade i en liten Medelhavsstad och erfor, vart och ett på sitt vis, krig, modernitet, emigration och ockupation. I samband med det tyska maktövertagandet 1943, förintelsen 1944 och början av det grekiska styret 1947 gick denna multietniska värld förlorad. I centrum för denna bok står sefarderna spansktalande judar som anlände till Rhodos efter utdrivningen från Spanien 1492 och som förblev den största enskilda gruppen innanför stadsmurarna tills att Italien antog tyska raslagar 1938. När sultan Abd ül-Hamid II 1876 besteg den ottomanska tronen var Rhodos judar bland hans mest lojala och traditionella, för att inte säga förstockade, undersåtar. Men inom några få årtionden förändrades denna bastion för fromhet och rabbinsk tradition fullständigt av fransk rationalism, italiensk sekularism och trycket från ekonomisk globalisering. Många otroliga gestalter kommer till liv i denna engagerande redogörelse för ett oåterkalleligt förlorat Rhodos: de franska munkarna som delger provinsiella turkar, greker och judar universella värden, skolpojken från Rhodos som försvinner i en kongolesisk djungel, den italienske generalen som förser den medeltida staden med bättre hygien, den grekiske herden som känner Rhodos historia bättre än någon forskare, den turkiske diplomaten vars hustru mördades av nazisterna och som sedan riskerade livet för att rädda judar undan SS. Det är bara några av de historier som berättats direkt till författaren, som kombinerar journalistik med lärdom för att återskapa en unik kulturell värld. Översättning Martin Peterson