Elin Wägner; Ulla Isaksson, Erik Hjalmar Linder; 2003

Elin Wägner

av Ulla Isaksson, Erik Hjalmar Linder
Tillsammans skrev Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder sin numera klassiska biografi över Elin Wägner som utkom i två delar åren 1977 och 1980. Den ger en heltäckande skildring av den fascinerande människan Elin Wägner - den privata: det ensamma barnet, äktenskapet med John Landquist och den stora kärleken till Sigfrid Siwertz - den offentliga: journalisten, filosofen, samhällsdebattören och författaren.      Nu kommer en efterlängtad nyutgåva i en volym med nytt förord av Helena Forsås-Scott.

Elin Wägner föddes i Lund 1882. Hennes mor, prästdottern från Tolg, dog när Elin var tre år. Moderns familj, främst morbrodern som senare också blir präst i Berg, norr om Växjö, blev oerhört viktiga för Elin Wägner och förebilder för romanfigurer i flera av hennes verk.       Hon började sin journalistiska karriär i Helsingborgsposten (1903-04), flyttade till Stockholm och blev medarbetare i Vårt land (1904-05) och redaktionssekreterare i Idun (1907-17). Skrev under ett antal år artiklar i Dagens Nyheter, bl.a. under signaturen Devinez. Medarbetade i Tidevarvet (1923-36).      Hon var redan en välkänd stockholmsjournalist och hade gett ut Norrtullsligan (1908) och Pennskaftet (1910) - båda om yrkesarbetande kvinnor i stadsmiljö - när hon gjorde sitt litterära genombrott med smålandsromanen Åsa-Hanna (1918). Därefter följde en roman om året, flera med förankring i Småland och med utgångspunkt i tidens stora frågor: kvinnornas rösträtt, freden och miljön. I Fred med jorden (1940) utformar hon tillsammans med Fogelstadgruppens Elisabeth Tamm ett program för en uthållig jordbrukspolitik. Elin Wägner var en av grundarna av Fogelstadgruppen. I den viktiga debattboken Väckarklocka (1941, 1990) berör hon vår tids stora samhällsfrågor: jämställdheten, freden och miljön.      Efter utgivningen av den lysande Selma Lagerlöfbiografin (1942-43) blev hon invald i Svenska Akademien 1945. Den sista stora smålandsromanen blev Vinden vände bladen (1947). Elin Wägner dog 1949.
Tillsammans skrev Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder sin numera klassiska biografi över Elin Wägner som utkom i två delar åren 1977 och 1980. Den ger en heltäckande skildring av den fascinerande människan Elin Wägner - den privata: det ensamma barnet, äktenskapet med John Landquist och den stora kärleken till Sigfrid Siwertz - den offentliga: journalisten, filosofen, samhällsdebattören och författaren.      Nu kommer en efterlängtad nyutgåva i en volym med nytt förord av Helena Forsås-Scott.

Elin Wägner föddes i Lund 1882. Hennes mor, prästdottern från Tolg, dog när Elin var tre år. Moderns familj, främst morbrodern som senare också blir präst i Berg, norr om Växjö, blev oerhört viktiga för Elin Wägner och förebilder för romanfigurer i flera av hennes verk.       Hon började sin journalistiska karriär i Helsingborgsposten (1903-04), flyttade till Stockholm och blev medarbetare i Vårt land (1904-05) och redaktionssekreterare i Idun (1907-17). Skrev under ett antal år artiklar i Dagens Nyheter, bl.a. under signaturen Devinez. Medarbetade i Tidevarvet (1923-36).      Hon var redan en välkänd stockholmsjournalist och hade gett ut Norrtullsligan (1908) och Pennskaftet (1910) - båda om yrkesarbetande kvinnor i stadsmiljö - när hon gjorde sitt litterära genombrott med smålandsromanen Åsa-Hanna (1918). Därefter följde en roman om året, flera med förankring i Småland och med utgångspunkt i tidens stora frågor: kvinnornas rösträtt, freden och miljön. I Fred med jorden (1940) utformar hon tillsammans med Fogelstadgruppens Elisabeth Tamm ett program för en uthållig jordbrukspolitik. Elin Wägner var en av grundarna av Fogelstadgruppen. I den viktiga debattboken Väckarklocka (1941, 1990) berör hon vår tids stora samhällsfrågor: jämställdheten, freden och miljön.      Efter utgivningen av den lysande Selma Lagerlöfbiografin (1942-43) blev hon invald i Svenska Akademien 1945. Den sista stora smålandsromanen blev Vinden vände bladen (1947). Elin Wägner dog 1949.
Utgiven: 2003
ISBN: 9789100100643
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Format: Inbunden
Språk: Svenska
Sidor: 682 st
Tillsammans skrev Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder sin numera klassiska biografi över Elin Wägner som utkom i två delar åren 1977 och 1980. Den ger en heltäckande skildring av den fascinerande människan Elin Wägner - den privata: det ensamma barnet, äktenskapet med John Landquist och den stora kärleken till Sigfrid Siwertz - den offentliga: journalisten, filosofen, samhällsdebattören och författaren.      Nu kommer en efterlängtad nyutgåva i en volym med nytt förord av Helena Forsås-Scott.

Elin Wägner föddes i Lund 1882. Hennes mor, prästdottern från Tolg, dog när Elin var tre år. Moderns familj, främst morbrodern som senare också blir präst i Berg, norr om Växjö, blev oerhört viktiga för Elin Wägner och förebilder för romanfigurer i flera av hennes verk.       Hon började sin journalistiska karriär i Helsingborgsposten (1903-04), flyttade till Stockholm och blev medarbetare i Vårt land (1904-05) och redaktionssekreterare i Idun (1907-17). Skrev under ett antal år artiklar i Dagens Nyheter, bl.a. under signaturen Devinez. Medarbetade i Tidevarvet (1923-36).      Hon var redan en välkänd stockholmsjournalist och hade gett ut Norrtullsligan (1908) och Pennskaftet (1910) - båda om yrkesarbetande kvinnor i stadsmiljö - när hon gjorde sitt litterära genombrott med smålandsromanen Åsa-Hanna (1918). Därefter följde en roman om året, flera med förankring i Småland och med utgångspunkt i tidens stora frågor: kvinnornas rösträtt, freden och miljön. I Fred med jorden (1940) utformar hon tillsammans med Fogelstadgruppens Elisabeth Tamm ett program för en uthållig jordbrukspolitik. Elin Wägner var en av grundarna av Fogelstadgruppen. I den viktiga debattboken Väckarklocka (1941, 1990) berör hon vår tids stora samhällsfrågor: jämställdheten, freden och miljön.      Efter utgivningen av den lysande Selma Lagerlöfbiografin (1942-43) blev hon invald i Svenska Akademien 1945. Den sista stora smålandsromanen blev Vinden vände bladen (1947). Elin Wägner dog 1949.
Tillsammans skrev Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder sin numera klassiska biografi över Elin Wägner som utkom i två delar åren 1977 och 1980. Den ger en heltäckande skildring av den fascinerande människan Elin Wägner - den privata: det ensamma barnet, äktenskapet med John Landquist och den stora kärleken till Sigfrid Siwertz - den offentliga: journalisten, filosofen, samhällsdebattören och författaren.      Nu kommer en efterlängtad nyutgåva i en volym med nytt förord av Helena Forsås-Scott.

Elin Wägner föddes i Lund 1882. Hennes mor, prästdottern från Tolg, dog när Elin var tre år. Moderns familj, främst morbrodern som senare också blir präst i Berg, norr om Växjö, blev oerhört viktiga för Elin Wägner och förebilder för romanfigurer i flera av hennes verk.       Hon började sin journalistiska karriär i Helsingborgsposten (1903-04), flyttade till Stockholm och blev medarbetare i Vårt land (1904-05) och redaktionssekreterare i Idun (1907-17). Skrev under ett antal år artiklar i Dagens Nyheter, bl.a. under signaturen Devinez. Medarbetade i Tidevarvet (1923-36).      Hon var redan en välkänd stockholmsjournalist och hade gett ut Norrtullsligan (1908) och Pennskaftet (1910) - båda om yrkesarbetande kvinnor i stadsmiljö - när hon gjorde sitt litterära genombrott med smålandsromanen Åsa-Hanna (1918). Därefter följde en roman om året, flera med förankring i Småland och med utgångspunkt i tidens stora frågor: kvinnornas rösträtt, freden och miljön. I Fred med jorden (1940) utformar hon tillsammans med Fogelstadgruppens Elisabeth Tamm ett program för en uthållig jordbrukspolitik. Elin Wägner var en av grundarna av Fogelstadgruppen. I den viktiga debattboken Väckarklocka (1941, 1990) berör hon vår tids stora samhällsfrågor: jämställdheten, freden och miljön.      Efter utgivningen av den lysande Selma Lagerlöfbiografin (1942-43) blev hon invald i Svenska Akademien 1945. Den sista stora smålandsromanen blev Vinden vände bladen (1947). Elin Wägner dog 1949.
Begagnad bok (0 st)
Begagnad bok (0 st)