Drömsinnet : vår enda oändliga och sant magiska förmåga. Upplaga 1

Ingmar Bergman betonade ideligen drömmarnas betydelse för sitt filmskapande. Men ingen protesterar eller ens reagerar. Någon borde väl ställa sig upp: Vänta nu, vad säger han? Vad betyder det? Varför använder Bergman sig av drömmar när han vill gestalta något verkligt? Nattdrömmar är inget vi talar om till vardags – ämnet är verkligen ingen partyhöjare! – och drömforskning har minst sagt låg status jämfört med natur- och beteendevetenskap. När lanserades senast en hypotes om drömfunktionen som genererat mer än en gäspning? Fokuset behöver flyttas från psykologin – som uppenbarligen inte lyckats förklara drömfenomenet – till en rationell, filosofiskt grundad analys med bidrag från många olika vetenskapsgrenar och kunskapsområden. Drömmar är varken känslor, tankar eller mentala bilder utan en rumslig värld som vi kliver in i varje natt. En värld som rymmer vakenhetens alla möjligheter – och oändligt många fler. Wittgenstein skriver i en anmärkning att bara det övernaturliga kan uttrycka det övernaturliga; varje fördomsfri ansats att utforska drömvärlden kommer då också själv att präglas av ämnets omöjliga natur. Författaren kastar sig tveklöst och frimodigt mellan olika fackområden – filosofi, metafysik, matematik, logik, naturvetenskap, psykologi, litteratur, språket, musiken – för att finna stöd för sina hypoteser som, hur extrema eller galna de än är, överlag bygger på observationer. Allt enligt den demokratiska principen att vem som helst får faktiskt skriva om vad som helst. I drömmen finns ingen tid däremot förutsätter författaren att läsaren har gott om det. Drömmarna har ett budskap och de talar direkt till oss, inte via koder och symboler. Likväl är drömvärlden mystisk fast på annat sätt; i hjärnan finns varken ljus eller luft ändå kan du bländas av sol- och stjärnljus, känna vinden susa eller rysa av en smekning. Hur är det möjligt? Drömmer vi för att få sova? Eller sover vi för att få drömma?