Den sargade dygden : religionskritik hos tre klassiska persiska poeter: Sadi, Obayd och Hafez; Hossein Sheiban; 2014

Den sargade dygden : religionskritik hos tre klassiska persiska poeter: Sadi, Obayd och Hafez Upplaga 1

av Hossein Sheiban
1200- och 1300-talen var en tid av kris för den islamisk-persiska civilisationen: städerna gick tillbaka, jordbruksproduktionen minskade och den politiska instabiliteten förvärrades. Misstron och farhågorna som följde i krisens kölvatten tog sig även litterära uttryck. Genom att studera tidens centrala diktverk undersöker historikern Hossein Sheiban i denna bok kritiken mot de dominerande tolkningarna och tillämpningarna av religionen, och därmed mot den sociala och politiska makten. Han visar grundligt hur och i vilka kontexter religionskritiken kunde komma till uttryck och ger samtidigt en fördjupad bild av tidens religiösa, sociala och litterära sammanhang. I centrum för undersökningen står tre av de största författarna i den per­siska klassiska litteraturen: den sufiskt påverkade Sa‘di (1209–1292), satirikern ‘Obayd (ca 1300–ca 1370) och kärleksdiktaren ?afe? (1315/1320–1389/1390). Genom närläsningar och grundliga analyser avslöjar Hossein Sheiban starkt individualistiska drag hos dem alla, från en närmast anarkistisk syn på moralen till mer flexibla tolkningar av islamisk mystik.
1200- och 1300-talen var en tid av kris för den islamisk-persiska civilisationen: städerna gick tillbaka, jordbruksproduktionen minskade och den politiska instabiliteten förvärrades. Misstron och farhågorna som följde i krisens kölvatten tog sig även litterära uttryck. Genom att studera tidens centrala diktverk undersöker historikern Hossein Sheiban i denna bok kritiken mot de dominerande tolkningarna och tillämpningarna av religionen, och därmed mot den sociala och politiska makten. Han visar grundligt hur och i vilka kontexter religionskritiken kunde komma till uttryck och ger samtidigt en fördjupad bild av tidens religiösa, sociala och litterära sammanhang. I centrum för undersökningen står tre av de största författarna i den per­siska klassiska litteraturen: den sufiskt påverkade Sa‘di (1209–1292), satirikern ‘Obayd (ca 1300–ca 1370) och kärleksdiktaren ?afe? (1315/1320–1389/1390). Genom närläsningar och grundliga analyser avslöjar Hossein Sheiban starkt individualistiska drag hos dem alla, från en närmast anarkistisk syn på moralen till mer flexibla tolkningar av islamisk mystik.
Upplaga: 1a upplagan
Utgiven: 2014
ISBN: 9789172473935
Förlag: Ellerströms förlag
Format: Inbunden
Språk: Svenska
Sidor: 401 st
1200- och 1300-talen var en tid av kris för den islamisk-persiska civilisationen: städerna gick tillbaka, jordbruksproduktionen minskade och den politiska instabiliteten förvärrades. Misstron och farhågorna som följde i krisens kölvatten tog sig även litterära uttryck. Genom att studera tidens centrala diktverk undersöker historikern Hossein Sheiban i denna bok kritiken mot de dominerande tolkningarna och tillämpningarna av religionen, och därmed mot den sociala och politiska makten. Han visar grundligt hur och i vilka kontexter religionskritiken kunde komma till uttryck och ger samtidigt en fördjupad bild av tidens religiösa, sociala och litterära sammanhang. I centrum för undersökningen står tre av de största författarna i den per­siska klassiska litteraturen: den sufiskt påverkade Sa‘di (1209–1292), satirikern ‘Obayd (ca 1300–ca 1370) och kärleksdiktaren ?afe? (1315/1320–1389/1390). Genom närläsningar och grundliga analyser avslöjar Hossein Sheiban starkt individualistiska drag hos dem alla, från en närmast anarkistisk syn på moralen till mer flexibla tolkningar av islamisk mystik.
1200- och 1300-talen var en tid av kris för den islamisk-persiska civilisationen: städerna gick tillbaka, jordbruksproduktionen minskade och den politiska instabiliteten förvärrades. Misstron och farhågorna som följde i krisens kölvatten tog sig även litterära uttryck. Genom att studera tidens centrala diktverk undersöker historikern Hossein Sheiban i denna bok kritiken mot de dominerande tolkningarna och tillämpningarna av religionen, och därmed mot den sociala och politiska makten. Han visar grundligt hur och i vilka kontexter religionskritiken kunde komma till uttryck och ger samtidigt en fördjupad bild av tidens religiösa, sociala och litterära sammanhang. I centrum för undersökningen står tre av de största författarna i den per­siska klassiska litteraturen: den sufiskt påverkade Sa‘di (1209–1292), satirikern ‘Obayd (ca 1300–ca 1370) och kärleksdiktaren ?afe? (1315/1320–1389/1390). Genom närläsningar och grundliga analyser avslöjar Hossein Sheiban starkt individualistiska drag hos dem alla, från en närmast anarkistisk syn på moralen till mer flexibla tolkningar av islamisk mystik.
Begagnad bok (0 st)
Begagnad bok (0 st)