De små tingens gud

Det är ingen överdrift att kalla Arundhati Roys debutroman för en sensation i böckernas värld. Den har redan sålts till 19 länder och belönades nyligen med Storbritanniens mest prestigefyllda litteraturpris, Booker-priset. Med utomordentlig, lingvistisk påhittighet kanaliserar hon södra Indiens historia genom två sjuåriga tvillingars ögon, löd juryns motivering.Känslor, dofter, smaker, färger och tankar forsar fram i denna oförglömliga berättelse. Kärlek, tvillingars symbios, klasskillnader och politik gjuts samman i en bred familjekrönika formad med sällsynt kraft, klarhet och poesi. Kastsystemet har byggt murar kring kärleken det finns stränga regler för vem som får älska vem. Och hur mycket. Men det är inte alla som lyder. Allt detta tar sin början i en by i den sydindiska delstaten Kerala 1969. Delar av den syrisk-kristna storfamiljen Kochamma, som tillhör samhällets medelklass, sitter i en himmelsblå Plymouth på väg till flygplatsen. Besök väntas av kusin Sophie Mol, snart 9 år, från England. Under ett dygn kommer händelser att inträffa som för alltid förändrar alla inblandades liv. Genom att klippa samman olika tidsperspektiv blottläggs effekterna av tragedin som smular sönder familjen. Alla kommer heller inte levande ur historien. Men på vägen givs stunder av oändlig njutning och närhet. De små tingens gud är ständigt närvarande.I en anmälan i Sydsvenskan i våras skrev författaren och kulturskribenten Tomas Löfström så här om boken: Det finns böcker som får en att glömma alla andra. Det här är en sådan. Den äger en obändig kraft, vild och mäktig. Vemod och glädje. Varm sinnlighet. Bland annat. Jag läser den varsamt, rädd att gå miste om nyanserna, ovillig att lämna dess språkliga famn. (...) Arundhati Roy slår an ackord, dansar fram textens rader, rufsar om håret på läsaren, drar till tumskruvarna ännu ett varv. Och med jämna mellanrum byter hon verktyg och angriper stoffet med sakliga utläggningar om marxistisk strategi, sydindisk kathakali-dans och konsten att konservera frukt.Författaren: Arundhati Roy, 37 år och bosatt i New Delhi, är från början arkitekt. Kanske är det därför hon har byggt sin världen över kritikerrosade debutroman på ett så intressant sätt. När man ritar ett hus börjar man inte alltid med ytterdörren, säger författaren. Kanske spelar det också en roll för bokens struktur att Roy tidigare har ägnat sig åt att skriva filmmanus.