Bruksföremål av plast : materialen, formgivarna, fabrikerna
Bruksföremålen i plast tillverkades i stora upplagor och behandlades som slit-och slängvaror. Därför finns det inga mängder av gamla plastföremål i omlopp. Det är med andra ord i sista minuten som Thomas Lindblad kartlägger de bruksföremål av plast som tillverkades i Sverige, Finland och Danmark under storhetstiden 1945-1975. Detta är också historien om bruksföremålens design. Åtskilliga föremål förblir anonyma, men till många kan berömda designers knytas. Plasten var på 40- och 50-talet ett alldeles nytt material. Skickliga och nyskapande formgivare lockades av ett material vars möjligheter ännu var outforskade. Tillsammans med fabrikernas tekniker blev dessa formgivare plastens pionjärer: silversmeden Erik Fleming, keramikerna Stig Lindberg och Karin Björkquist, industridesigner som Folke Arström, Sigvard Bernadotte, Acton Björn, Carl-Arne Breger, Nisse Strinning, Rune Monö, Hugo Lindström, Åke Strömdahl, Sven-Eric Juhlin, Arne Darnell, i Finland Kaj Franck, Tauno Tarna och Tapio Wirkkala, i Danmark Henning Koppel, Søren Andersen, Bjørn Christensen och Kristian Vedel. Thomas Lindblad skriver också ett nytt kapitel i vår industrihistoria. Fabrikerna var många och deras bakgrund skiftande, en del var redan inarbetade storföretag som Perstorp och Gustavsberg, andra var småföretag som hade börjat i ett garage eller uthus på bakgården. Plastindustrin blomstrade under efterkrigstiden. Men på 70-talet vällde den gröna vågen fram över Sverige. Oljekrisen fick människor att fråga sig om det var rätt att exploatera naturen som vi gjorde. Skulle oljan verkligen användas till plastföremål? Sen kom PVC-debatten. Att arbeta med PVC, en mjukplast, kunde vara farligt. Plast motståndarna fick nya argument. Miljömedvetna konsumenter ville inte ha plast. Inom många områden var dock plasten oersättlig. Men hushållens bruksföremål gjordes nu åter i trä, glas, keramik och metall. Ett helt tillverkningsområde försvann. Idag finns i Sverige endast en fabrik kvar, Hammarplast. Plasten blev ett missaktat material. Denna boks grundliga genomgång av vad som tillverkades bör bädda för en omvärdering. De läsare som var med när bruksföremålen av plast var en del av vardagen kommer kanske med de många bildernas hjälp minnas, och de som är för unga för att ha några minnen kommer förmodligen häpna över den djärva designen. Thomas Lindblad är fil. mag. och undervisar i humanistiska och estetiska ämnen på Kristofferskolan i Bromma. Hans forskningar har givit oss den första boken om design och tillverkning av bruksföremål i plast. Bokens förord är skrivet av Torbjörn Lenskog.
Utgiven: 2004
ISBN: 9789187896613
Förlag: Bokförlaget Signum
Format: Inbunden
Språk: Svenska
Sidor: 251 st
Bruksföremålen i plast tillverkades i stora upplagor och behandlades som slit-och slängvaror. Därför finns det inga mängder av gamla plastföremål i omlopp. Det är med andra ord i sista minuten som Thomas Lindblad kartlägger de bruksföremål av plast som tillverkades i Sverige, Finland och Danmark under storhetstiden 1945-1975. Detta är också historien om bruksföremålens design. Åtskilliga föremål förblir anonyma, men till många kan berömda designers knytas. Plasten var på 40- och 50-talet ett alldeles nytt material. Skickliga och nyskapande formgivare lockades av ett material vars möjligheter ännu var outforskade. Tillsammans med fabrikernas tekniker blev dessa formgivare plastens pionjärer: silversmeden Erik Fleming, keramikerna Stig Lindberg och Karin Björkquist, industridesigner som Folke Arström, Sigvard Bernadotte, Acton Björn, Carl-Arne Breger, Nisse Strinning, Rune Monö, Hugo Lindström, Åke Strömdahl, Sven-Eric Juhlin, Arne Darnell, i Finland Kaj Franck, Tauno Tarna och Tapio Wirkkala, i Danmark Henning Koppel, Søren Andersen, Bjørn Christensen och Kristian Vedel. Thomas Lindblad skriver också ett nytt kapitel i vår industrihistoria. Fabrikerna var många och deras bakgrund skiftande, en del var redan inarbetade storföretag som Perstorp och Gustavsberg, andra var småföretag som hade börjat i ett garage eller uthus på bakgården. Plastindustrin blomstrade under efterkrigstiden. Men på 70-talet vällde den gröna vågen fram över Sverige. Oljekrisen fick människor att fråga sig om det var rätt att exploatera naturen som vi gjorde. Skulle oljan verkligen användas till plastföremål? Sen kom PVC-debatten. Att arbeta med PVC, en mjukplast, kunde vara farligt. Plast motståndarna fick nya argument. Miljömedvetna konsumenter ville inte ha plast. Inom många områden var dock plasten oersättlig. Men hushållens bruksföremål gjordes nu åter i trä, glas, keramik och metall. Ett helt tillverkningsområde försvann. Idag finns i Sverige endast en fabrik kvar, Hammarplast. Plasten blev ett missaktat material. Denna boks grundliga genomgång av vad som tillverkades bör bädda för en omvärdering. De läsare som var med när bruksföremålen av plast var en del av vardagen kommer kanske med de många bildernas hjälp minnas, och de som är för unga för att ha några minnen kommer förmodligen häpna över den djärva designen. Thomas Lindblad är fil. mag. och undervisar i humanistiska och estetiska ämnen på Kristofferskolan i Bromma. Hans forskningar har givit oss den första boken om design och tillverkning av bruksföremål i plast. Bokens förord är skrivet av Torbjörn Lenskog.
Varje vecka tillkommer tusentals nya säljare. Bevaka boken så får du meddelande när den finns tillgänglig igen.