Bondetro och kyrkoro

I stormaktstidens Sverige dominerade kyrkan samhällslivet och bedrev tillsammans med statsledningen en nitisk folkfostran. Med undervisning, övervakning och olika former av bestraffningar försökte man göra folket till goda lutheraner och ordentliga kyrkobesökare. Men trots myndigheternas strävan rådde det sällan lugn och ro i kyrkorna. Bullriga bybor, bråkiga ungdomar och skällande hundar störde ofta friden. På kyrkogårdarna förekom köpenskap, lekar och spel samtidigt som hundar och grisar bökade upp marken där de döda vilade.I Bondetro och kyrkoro diskuterar Göran Malmstedt den folkliga religiositeten och mentaliteten under 1600-talet. I vilken utsträckning hade folket tagit till sig reformationens budskap? Hur kunde det till synes vanvördiga beteendet förenas med den starka gudstro som fanns hos gemene man vid denna tid?Här framkommer bland annat att prästerna ofta hade en livsstil som var bättre anpassad till böndernas förväntningar än till kyrkoledningens stränga krav på ett värdigt uppträdande och att församlingsborna inte drog sig för att motarbeta den präst som kom i konflikt med dem.