Arbetstagares rätt till ersättning för uppfinningar; Thorulf Arwidson; 2012

Arbetstagares rätt till ersättning för uppfinningar Upplaga 1

av Thorulf Arwidson
Fyra centralt placerade ingenjörer i televerket uppfann i slutet på 1970-talet den s.k. hänvisningsdatorn och sökte med hjälp av televerket patent på uppfinningen. Hänvisningsdatorn gjorde det möjligt för alla som var anknutna till en större växel vid ett företag eller myndighet att själva, med några tangentryckningar på sin telefon, registrera frånvaro och beräknad tid för återkomst. Telefonisten kunde då direkt lämna information till den som sökte en person. Uppfinningen ökade servicegraden, avlastade telefonisterna och minskade telefontrafiken. Enligt lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar tvångsförvärvade televerket rätten att nyttja uppfinningen och tjänade under 1980-talet över 300 milj kr på att sälja hänvisningsdatorer på den svenska marknaden tillsammans med den nya generationen «elektroniska» företagsväxlar. När patent beviljats på uppfinningen erbjöd televerket uppfinnarna 216 000 kr för nyttjandet. Uppfinnarna ansåg dock beloppet vara för lågt och vände sig till Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar (SNAU) för att få prövat vad som är skälig ersättning. SNAU, som liknar en skiljenämnd, rekommenderade därefter år 1986 televerket att betala 3 milj kr till uppfinnarna. Både televerket. TeliaSonera AB och Justitiekanslern har därefter hela tiden vägrat att betala beloppet. Frågan om uppfinnarnas rätt till ersättning har under 25 år prövats av nämnden tre gånger och kommer under 2012 att prövas en fjärde gång. Staten företräds nu av Justitiekanslern och uppfinnarna yrkar att staten ska betala en ersättning som i dagens prisnivå motsvarar 41 milj kr. Sedan uppfinnarna vänt sig till SNAU, och televerket förstod att uppfinnarna skulle ta strid för sin rätt till ersättning, inledde televerket en rättegång i Stockholms tingsrätt för att få ett av de beviljade patenten ogiltigförklarat. Televerket lyckades med detta därför att man kunde åberopa en formellt felaktig handläggning inom televerket självt. De fyra ingenjörerna omplacerades och fick inte längre arbeta med sin uppfinning. Fackförbundet Unionen stöder nu uppfinnarnas talan mot staten. Advokat Thorulf Arwidson har i många år fört uppfinnarnas talan mot televerket, TeliaSonera AB och Justitiekanslern. I denna vitbok presenterar han utförligt den mer än trettioåriga tvisten och bifogar nämndens beslut, domar, rättsutlåtanden och alla andra viktiga dokument i tvisten.
Fyra centralt placerade ingenjörer i televerket uppfann i slutet på 1970-talet den s.k. hänvisningsdatorn och sökte med hjälp av televerket patent på uppfinningen. Hänvisningsdatorn gjorde det möjligt för alla som var anknutna till en större växel vid ett företag eller myndighet att själva, med några tangentryckningar på sin telefon, registrera frånvaro och beräknad tid för återkomst. Telefonisten kunde då direkt lämna information till den som sökte en person. Uppfinningen ökade servicegraden, avlastade telefonisterna och minskade telefontrafiken. Enligt lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar tvångsförvärvade televerket rätten att nyttja uppfinningen och tjänade under 1980-talet över 300 milj kr på att sälja hänvisningsdatorer på den svenska marknaden tillsammans med den nya generationen «elektroniska» företagsväxlar. När patent beviljats på uppfinningen erbjöd televerket uppfinnarna 216 000 kr för nyttjandet. Uppfinnarna ansåg dock beloppet vara för lågt och vände sig till Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar (SNAU) för att få prövat vad som är skälig ersättning. SNAU, som liknar en skiljenämnd, rekommenderade därefter år 1986 televerket att betala 3 milj kr till uppfinnarna. Både televerket. TeliaSonera AB och Justitiekanslern har därefter hela tiden vägrat att betala beloppet. Frågan om uppfinnarnas rätt till ersättning har under 25 år prövats av nämnden tre gånger och kommer under 2012 att prövas en fjärde gång. Staten företräds nu av Justitiekanslern och uppfinnarna yrkar att staten ska betala en ersättning som i dagens prisnivå motsvarar 41 milj kr. Sedan uppfinnarna vänt sig till SNAU, och televerket förstod att uppfinnarna skulle ta strid för sin rätt till ersättning, inledde televerket en rättegång i Stockholms tingsrätt för att få ett av de beviljade patenten ogiltigförklarat. Televerket lyckades med detta därför att man kunde åberopa en formellt felaktig handläggning inom televerket självt. De fyra ingenjörerna omplacerades och fick inte längre arbeta med sin uppfinning. Fackförbundet Unionen stöder nu uppfinnarnas talan mot staten. Advokat Thorulf Arwidson har i många år fört uppfinnarnas talan mot televerket, TeliaSonera AB och Justitiekanslern. I denna vitbok presenterar han utförligt den mer än trettioåriga tvisten och bifogar nämndens beslut, domar, rättsutlåtanden och alla andra viktiga dokument i tvisten.
Upplaga: 1a upplagan
Utgiven: 2012
ISBN: 9789175172668
Förlag: Recito Förlag
Format: Häftad
Språk: Svenska
Sidor: 423 st
Fyra centralt placerade ingenjörer i televerket uppfann i slutet på 1970-talet den s.k. hänvisningsdatorn och sökte med hjälp av televerket patent på uppfinningen. Hänvisningsdatorn gjorde det möjligt för alla som var anknutna till en större växel vid ett företag eller myndighet att själva, med några tangentryckningar på sin telefon, registrera frånvaro och beräknad tid för återkomst. Telefonisten kunde då direkt lämna information till den som sökte en person. Uppfinningen ökade servicegraden, avlastade telefonisterna och minskade telefontrafiken. Enligt lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar tvångsförvärvade televerket rätten att nyttja uppfinningen och tjänade under 1980-talet över 300 milj kr på att sälja hänvisningsdatorer på den svenska marknaden tillsammans med den nya generationen «elektroniska» företagsväxlar. När patent beviljats på uppfinningen erbjöd televerket uppfinnarna 216 000 kr för nyttjandet. Uppfinnarna ansåg dock beloppet vara för lågt och vände sig till Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar (SNAU) för att få prövat vad som är skälig ersättning. SNAU, som liknar en skiljenämnd, rekommenderade därefter år 1986 televerket att betala 3 milj kr till uppfinnarna. Både televerket. TeliaSonera AB och Justitiekanslern har därefter hela tiden vägrat att betala beloppet. Frågan om uppfinnarnas rätt till ersättning har under 25 år prövats av nämnden tre gånger och kommer under 2012 att prövas en fjärde gång. Staten företräds nu av Justitiekanslern och uppfinnarna yrkar att staten ska betala en ersättning som i dagens prisnivå motsvarar 41 milj kr. Sedan uppfinnarna vänt sig till SNAU, och televerket förstod att uppfinnarna skulle ta strid för sin rätt till ersättning, inledde televerket en rättegång i Stockholms tingsrätt för att få ett av de beviljade patenten ogiltigförklarat. Televerket lyckades med detta därför att man kunde åberopa en formellt felaktig handläggning inom televerket självt. De fyra ingenjörerna omplacerades och fick inte längre arbeta med sin uppfinning. Fackförbundet Unionen stöder nu uppfinnarnas talan mot staten. Advokat Thorulf Arwidson har i många år fört uppfinnarnas talan mot televerket, TeliaSonera AB och Justitiekanslern. I denna vitbok presenterar han utförligt den mer än trettioåriga tvisten och bifogar nämndens beslut, domar, rättsutlåtanden och alla andra viktiga dokument i tvisten.
Fyra centralt placerade ingenjörer i televerket uppfann i slutet på 1970-talet den s.k. hänvisningsdatorn och sökte med hjälp av televerket patent på uppfinningen. Hänvisningsdatorn gjorde det möjligt för alla som var anknutna till en större växel vid ett företag eller myndighet att själva, med några tangentryckningar på sin telefon, registrera frånvaro och beräknad tid för återkomst. Telefonisten kunde då direkt lämna information till den som sökte en person. Uppfinningen ökade servicegraden, avlastade telefonisterna och minskade telefontrafiken. Enligt lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar tvångsförvärvade televerket rätten att nyttja uppfinningen och tjänade under 1980-talet över 300 milj kr på att sälja hänvisningsdatorer på den svenska marknaden tillsammans med den nya generationen «elektroniska» företagsväxlar. När patent beviljats på uppfinningen erbjöd televerket uppfinnarna 216 000 kr för nyttjandet. Uppfinnarna ansåg dock beloppet vara för lågt och vände sig till Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar (SNAU) för att få prövat vad som är skälig ersättning. SNAU, som liknar en skiljenämnd, rekommenderade därefter år 1986 televerket att betala 3 milj kr till uppfinnarna. Både televerket. TeliaSonera AB och Justitiekanslern har därefter hela tiden vägrat att betala beloppet. Frågan om uppfinnarnas rätt till ersättning har under 25 år prövats av nämnden tre gånger och kommer under 2012 att prövas en fjärde gång. Staten företräds nu av Justitiekanslern och uppfinnarna yrkar att staten ska betala en ersättning som i dagens prisnivå motsvarar 41 milj kr. Sedan uppfinnarna vänt sig till SNAU, och televerket förstod att uppfinnarna skulle ta strid för sin rätt till ersättning, inledde televerket en rättegång i Stockholms tingsrätt för att få ett av de beviljade patenten ogiltigförklarat. Televerket lyckades med detta därför att man kunde åberopa en formellt felaktig handläggning inom televerket självt. De fyra ingenjörerna omplacerades och fick inte längre arbeta med sin uppfinning. Fackförbundet Unionen stöder nu uppfinnarnas talan mot staten. Advokat Thorulf Arwidson har i många år fört uppfinnarnas talan mot televerket, TeliaSonera AB och Justitiekanslern. I denna vitbok presenterar han utförligt den mer än trettioåriga tvisten och bifogar nämndens beslut, domar, rättsutlåtanden och alla andra viktiga dokument i tvisten.
Begagnad bok (0 st)
Begagnad bok (0 st)