Sommaränge Skog : begravningar, ritualer och bebyggelse från senneolitikum, bronsålder och folkvandringstid : rapport del 1 : de förhistoriska lämningarna vid Sommaränge skog, RAÄ 211, Viksta sn, Uppland; Camilla Forsman, Helena Victor; 2007

Sommaränge Skog : begravningar, ritualer och bebyggelse från senneolitikum, bronsålder och folkvandringstid : rapport del 1 : de förhistoriska lämningarna vid Sommaränge skog, RAÄ 211, Viksta sn, Uppland

av Camilla Forsman, Helena Victor
Sommaränge skog togs i bruk under senneolitikum. Redan då brände man sina döda, något man fortsatte med under hela bronsåldern. Kanske var kremering vanligare under perioden än vi tidigare trott. Den dödsuppfattning man hade skiljde sig säkerligen mycket från dagens, exempelvis deponerade man oftast mycket små mängder brända ben på samma plats. Benen hittades inte sällan i mycket diffusa stenkonstruktioner som var svåra att urskilja mot den steniga omgivningen. För oss är de svåra att betrakta som "gravar" i traditionell mening. Även mer tydliga stensättningar och skärvstenshögar uppfördes. Frågan är vilka som begravdes i tydliga respektive otydliga konstruktioner? Människorna som levde och begravde sina döda i Sommaränge skog under denna äldsta fas hade kontakter med Sydskandinavien och kontinenten, vilket fynd som en del av en guldtråd, en svärdsknapp och en rakkniv i brons vittnar om. Man hade även kontakter norr om Dalälven. En person som behärskade norrländsk kvartsitteknologi tillverkade en pilspets på plats i Sommaränge skog, som senare deponerades tillsammans med brända ben i en konstruktion. Redan under äldsta bronsålder byggde man treskeppiga hus, något som var tidigt i jämförelse med andra boplatser. Vid slutet av bronsåldern verkar aktiviteterna i Sommaränge skog upphöra. Men långt senare, under folkvandringstid, kom människor åter till platsen för att begrava sina döda under en kort period. Kanske hade platsens betydelse levt kvar i människors medvetande under hundratals år. De stora stensättningarna och skärvstenshögarna som anlagts under bronsålder var väl synliga under senare perioder. Att man förhöll sig till de äldre lämningarna var tydligt när man byggde ett hus på platsen under medeltid. En järnkniv stacks då ner i en av skärvstenshögarna. Kanske visste man att högen använts för begravningar och ville binda den döde i graven? Inför byggnationen av E4:an mellan Uppsala och Mehedeby i norra Uppland undersöktes fornlämningar från förhistorisk och historisk tid vid Sommaränge Skog i Viksta socken, ca 25 km norr om Uppsala. I föreliggande rapport presenteras undersökningen av de förhistoriska lämningarna på platsen.
Sommaränge skog togs i bruk under senneolitikum. Redan då brände man sina döda, något man fortsatte med under hela bronsåldern. Kanske var kremering vanligare under perioden än vi tidigare trott. Den dödsuppfattning man hade skiljde sig säkerligen mycket från dagens, exempelvis deponerade man oftast mycket små mängder brända ben på samma plats. Benen hittades inte sällan i mycket diffusa stenkonstruktioner som var svåra att urskilja mot den steniga omgivningen. För oss är de svåra att betrakta som "gravar" i traditionell mening. Även mer tydliga stensättningar och skärvstenshögar uppfördes. Frågan är vilka som begravdes i tydliga respektive otydliga konstruktioner? Människorna som levde och begravde sina döda i Sommaränge skog under denna äldsta fas hade kontakter med Sydskandinavien och kontinenten, vilket fynd som en del av en guldtråd, en svärdsknapp och en rakkniv i brons vittnar om. Man hade även kontakter norr om Dalälven. En person som behärskade norrländsk kvartsitteknologi tillverkade en pilspets på plats i Sommaränge skog, som senare deponerades tillsammans med brända ben i en konstruktion. Redan under äldsta bronsålder byggde man treskeppiga hus, något som var tidigt i jämförelse med andra boplatser. Vid slutet av bronsåldern verkar aktiviteterna i Sommaränge skog upphöra. Men långt senare, under folkvandringstid, kom människor åter till platsen för att begrava sina döda under en kort period. Kanske hade platsens betydelse levt kvar i människors medvetande under hundratals år. De stora stensättningarna och skärvstenshögarna som anlagts under bronsålder var väl synliga under senare perioder. Att man förhöll sig till de äldre lämningarna var tydligt när man byggde ett hus på platsen under medeltid. En järnkniv stacks då ner i en av skärvstenshögarna. Kanske visste man att högen använts för begravningar och ville binda den döde i graven? Inför byggnationen av E4:an mellan Uppsala och Mehedeby i norra Uppland undersöktes fornlämningar från förhistorisk och historisk tid vid Sommaränge Skog i Viksta socken, ca 25 km norr om Uppsala. I föreliggande rapport presenteras undersökningen av de förhistoriska lämningarna på platsen.
Utgiven: 2007
ISBN: 9789197599474
Förlag: Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet
Format: Häftad
Språk: Svenska
Sidor: 633 st
Sommaränge skog togs i bruk under senneolitikum. Redan då brände man sina döda, något man fortsatte med under hela bronsåldern. Kanske var kremering vanligare under perioden än vi tidigare trott. Den dödsuppfattning man hade skiljde sig säkerligen mycket från dagens, exempelvis deponerade man oftast mycket små mängder brända ben på samma plats. Benen hittades inte sällan i mycket diffusa stenkonstruktioner som var svåra att urskilja mot den steniga omgivningen. För oss är de svåra att betrakta som "gravar" i traditionell mening. Även mer tydliga stensättningar och skärvstenshögar uppfördes. Frågan är vilka som begravdes i tydliga respektive otydliga konstruktioner? Människorna som levde och begravde sina döda i Sommaränge skog under denna äldsta fas hade kontakter med Sydskandinavien och kontinenten, vilket fynd som en del av en guldtråd, en svärdsknapp och en rakkniv i brons vittnar om. Man hade även kontakter norr om Dalälven. En person som behärskade norrländsk kvartsitteknologi tillverkade en pilspets på plats i Sommaränge skog, som senare deponerades tillsammans med brända ben i en konstruktion. Redan under äldsta bronsålder byggde man treskeppiga hus, något som var tidigt i jämförelse med andra boplatser. Vid slutet av bronsåldern verkar aktiviteterna i Sommaränge skog upphöra. Men långt senare, under folkvandringstid, kom människor åter till platsen för att begrava sina döda under en kort period. Kanske hade platsens betydelse levt kvar i människors medvetande under hundratals år. De stora stensättningarna och skärvstenshögarna som anlagts under bronsålder var väl synliga under senare perioder. Att man förhöll sig till de äldre lämningarna var tydligt när man byggde ett hus på platsen under medeltid. En järnkniv stacks då ner i en av skärvstenshögarna. Kanske visste man att högen använts för begravningar och ville binda den döde i graven? Inför byggnationen av E4:an mellan Uppsala och Mehedeby i norra Uppland undersöktes fornlämningar från förhistorisk och historisk tid vid Sommaränge Skog i Viksta socken, ca 25 km norr om Uppsala. I föreliggande rapport presenteras undersökningen av de förhistoriska lämningarna på platsen.
Sommaränge skog togs i bruk under senneolitikum. Redan då brände man sina döda, något man fortsatte med under hela bronsåldern. Kanske var kremering vanligare under perioden än vi tidigare trott. Den dödsuppfattning man hade skiljde sig säkerligen mycket från dagens, exempelvis deponerade man oftast mycket små mängder brända ben på samma plats. Benen hittades inte sällan i mycket diffusa stenkonstruktioner som var svåra att urskilja mot den steniga omgivningen. För oss är de svåra att betrakta som "gravar" i traditionell mening. Även mer tydliga stensättningar och skärvstenshögar uppfördes. Frågan är vilka som begravdes i tydliga respektive otydliga konstruktioner? Människorna som levde och begravde sina döda i Sommaränge skog under denna äldsta fas hade kontakter med Sydskandinavien och kontinenten, vilket fynd som en del av en guldtråd, en svärdsknapp och en rakkniv i brons vittnar om. Man hade även kontakter norr om Dalälven. En person som behärskade norrländsk kvartsitteknologi tillverkade en pilspets på plats i Sommaränge skog, som senare deponerades tillsammans med brända ben i en konstruktion. Redan under äldsta bronsålder byggde man treskeppiga hus, något som var tidigt i jämförelse med andra boplatser. Vid slutet av bronsåldern verkar aktiviteterna i Sommaränge skog upphöra. Men långt senare, under folkvandringstid, kom människor åter till platsen för att begrava sina döda under en kort period. Kanske hade platsens betydelse levt kvar i människors medvetande under hundratals år. De stora stensättningarna och skärvstenshögarna som anlagts under bronsålder var väl synliga under senare perioder. Att man förhöll sig till de äldre lämningarna var tydligt när man byggde ett hus på platsen under medeltid. En järnkniv stacks då ner i en av skärvstenshögarna. Kanske visste man att högen använts för begravningar och ville binda den döde i graven? Inför byggnationen av E4:an mellan Uppsala och Mehedeby i norra Uppland undersöktes fornlämningar från förhistorisk och historisk tid vid Sommaränge Skog i Viksta socken, ca 25 km norr om Uppsala. I föreliggande rapport presenteras undersökningen av de förhistoriska lämningarna på platsen.
Begagnad bok (0 st)

Om Sommaränge Skog : begravningar, ritualer och bebyggelse från senneolitikum, bronsålder och folkvandringstid : rapport del 1 : de förhistoriska lämningarna vid Sommaränge skog, RAÄ 211, Viksta sn, Uppland (2007)

I maj 2007 släpptes boken Sommaränge Skog : begravningar, ritualer och bebyggelse från senneolitikum, bronsålder och folkvandringstid : rapport del 1 : de förhistoriska lämningarna vid Sommaränge skog, RAÄ 211, Viksta sn, Uppland skriven av Camilla Forsman, Helena Victor. Den är skriven på svenska och består av 633 sidor djupgående information om historia och arkeologi. Förlaget bakom boken är Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet.

Köp boken Sommaränge Skog : begravningar, ritualer och bebyggelse från senneolitikum, bronsålder och folkvandringstid : rapport del 1 : de förhistoriska lämningarna vid Sommaränge skog, RAÄ 211, Viksta sn, Uppland direkt från en annan student på Studentapan och spara pengar.

KurslitteraturHistoriaArkeologiSommaränge Skog : begravningar, ritualer och bebyggelse från senneolitikum, bronsålder och folkvandringstid : rapport del 1 : de förhistoriska lämningarna vid Sommaränge skog, RAÄ 211, Viksta sn, Uppland
Bokens omdömen
Ingen har recenserat den här boken ännu.

Sälj vidare boken när du är klar

När du är klar med boken säljer du enkelt vidare och tjänar pengar på nolltid med Studentapan. Vi tar hand om allt det krångliga så att du får mer tid över till annat. På det sättet kan du tjäna tillbaka det mesta av kostnaden för boken.
Värdera & sälj böcker

Klimatsmart kurslitteratur

Bli en miljöhjälte under din studietid och ge dina gamla kursböcker ett nytt liv. Genom att återanvända dina kursböcker minskar du utsläppen av koldioxid (CO2) med hela 59%. För en psykologstudent skulle det innebära minskade CO2-utsläpp med cirka 240 kg under studietiden. En stor vinst för din plånbok och miljön. Det kallar vi klimatsmart kurslitteratur.

Liknande kurslitteratur

Begagnad bok (0 st)